Vid landstingsmansvalet innevarande år i Norrtelge har före ett sig ett förhällan de, som ur principiel synpunkt är af den vigt, att vi anse oss böra något fullständigare redogöra derför. Saken är denna. Sedan norarien nti k. Svea hofrätt, vice häradshötdingen K. Barthelson blifvit år 1863 utsedd till landstingsman för Norrtelje stad, der Barthelson är tödd, under lång tid vistats och eger fast egendom, och han i egenskap af Iandstingsman fungerat vid Stockholms läns landsting åren 1863 och 1864 ; så har, då nytt val af landstmgsman tör Norrteje å allmän rådstuga derstädes innevarande år egt rum, Barhelson af omkring 40 på honom röstande personer undfått ötvervägande röstetal och häradshöfdingen F.G. Isberg af omkring 12 röstande bekommit röstetalet närmast derunder; hvadan v. häradshöfdingen Barthelsson äf ven denna gång blifvit af majoriteten utsedd till Norrtelje stads landstingsmav. Ehuru någon anmärkning mot Barihelsons behörighet att komma uuder omröstning icke blifvit hvarken före eller under valet framställd och magistraten, såsom valförrättare, likaledes utan någon anmärkning upptagit och summerat de röster, Barihelson vid valet undfått, förklarude likväl magistraten efter valets slut att då Barihelson, såsom tjeusteman uti Stockholm, icke kunde anses vara inom Stockholms läa boende, borde något afseende icke fästas å de honom vid valet tilldelade röster. Öfver valet aufördes härefter besvär, af de på häradshöfdingen Isberg röstanse, deröfver, att magistraten icke jemväl förklarat att deras kandidat, som fätt röstetalet närmast under Barthelsons, icke förklarats vara utsedd till landstingsman, och af motpartiet deröfver att magisiraten, som borde anses hafva godkänt de Barthelson tilldelade rö ster, då ingen anmärkning deremot under valets och rösteraas aflemnande från magistratens sida egt rum, förklarat Barthelson obehörig att komma under omröstning. hvartill magistraten saknat anledning, desto mer, som magistraten efter ett slikt förfarande följdriktigt icke egt att atgifva ett dermed motsatt förklarande; hvarjemte i förklaringen anmarktes att vederparterna, hvilka vid valet icke framställt någon anmärkning mot Barthelsons behörighet, saknade all rätt att törst hos konungens befallningshafvande göra en slik anmärkning eller framställa ett yrkande, som efsäg anmärkning mot hans behörighet. Genom utslag den 23 innevarande månad har landshöfdingeembetet i Stockholms län helt Iakoniskt yttrat: att som kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om landsting i 7 såsom vilkor för valburhet till landstlingsman föreskrifver, bland annat, att personen skall vara inom länet boende, men vice häradshöfdingen Baurthelson, som ostridigt är mantalsskrifven i hutvudstaden, hvil ken ej hörer till Stockholms län, således ej kan anses vara inom länet bosatt; alltså finner sonuvgens befallningshafvande honom icke eller vara valbar tilllandstingsman för Norrelje?; till följd hvaraf landshöfdingeembetet insåg häradshöfdingen Isberg vara den, som blifvit till landstingsman för Norrtelje lagigen vald. Nägot yttrande huruvida vederbörande aknoat rätt till klagan i afseende å Barthel