Aftonbladet – 25 september 1865, sida 2

trice4, återtog Gilbert, och jag vet att jag gjort er orätt. Jag har behandlat er alltför mycket som ett barn; men jag ska söka taga igen den förlorade tiden, och kanske blir det då ni som kommer efter.? Naturligtvis?, sade Beatrice, i det hon reste sig upp och gick fram till elden: jag mäste ju alltid vara den underlägsna! Först var jag ett barn, och nu blir jag ett trögdjur.? PVar inte sträng mot mig, Beatrice?, sade Gilbert med en suck; jag känner mig verkligen bra nedtryckt af allt detta.? Beatrice kom genast åter fram till honom. Jag vet att ni höll mera af henne, Gilbert, än ni sjelf trodde, anmärkte hon hastigt. Ja, kanske att jag gjorde det. Men ni skulle ha sett henne hos hennes sjuka mor, mild, tålig och öm, som om hon under vela sitt lif hade varit en barmhertighetsyster. Och sedan med hvilken mild spira von herrskade i sitt hus! Det var omöjigt att se henne och inte tänka: Lyckig den man, som får denna flicka — lyckiga de barn, som få en sådan mor!4 Hon var skapad för hemmet och dess fröjder. don hade dessutom ett godt, ehuru icke ysande förstånd; hon var älskvärd, ehuru nte så synnerligt liflig; och jag tror, ett ton höll af mig, eller åtminstone med lädje såg att jag höll af heaone. Det r hårdt, Beatrice, att tänka, att jag unde ha fått denna flicka, som var likom skapad för mig, och att jag förlorat enne, skenbarligen utan ringaste anleding. Hvarför kunde inte hennes mor änta, såsom hon hade lofvat mig? Hvarör skyndade hon att ge henne ät en anan 27 ?Hvem vet4, sade Beatrice muntert, ?allt r ju inte förbi ännu, Gilbert.? Nej, jag vill inte göra något försök att ndra hennes eller mitt öde. Jag skulle! nte, äfven om jag kunde, vilja söka förmål len unga fickan att vera sin mör obtydig.