Aftonbladet – 25 september 1865, sida 2

stod i förstugan medan han var här och väntade, gjorde hans far partiet om intet. Stackars Gilbert, han ser och anar ingenting. Han ser inte att hans far blef sjuk för att hålla honom qvar, och att han blef frisk igen, då brefvet kom. Stackars Gilbert, så ledsen han såg ut! När allt kommer omkring, höll han ändå af henne.? Hon gick in i biblioteket, i hopp att finna honom der. Hon blef icke heller sviken i sin väntan. Gilbert satt vid bordet och stirrade på det olycksdigra brefvet, som låg framför honom. Tyst och långsamt närmade Beatrice sig honom, stannade derpå bakom hans stol och tittade öfver hans axel. Brefvet var tryckt och utgjorde blott och bart ett formligt cirkulär, utfärdadt af madame Joanne och hennes bror, samt underrättande mottagaren, hvars ärade närvaro de utbådo sig, att madame Jounnes dotter, mademoiselle Lucie Joanne, skulle gifia sig, den femtonde i innevarande månad, med monsieur Theodore Landais, notarie i Verville.4 Hvem är han, Gilbert?? frågade Beatrice, ?En nykomling — jag känner honom knappast. Jag hade inte den ringaste aning om att han kände henne.? Han tal;de med lIvgn och fast stämma; hans ansigte vr blekt, men hans blick klar och fast. Det smärtar mig mycket, Gilbert?, sade hon. Tårarne stodo henne i ögonen, ty det gjorde henne mycket ondt, att hon skulle vara så helt och hället ur stånd att hjelpa hona .. Goda, lilla Beatrice!? sade han hjertligt. Goda lilla Beatrice!4 och härpå fattade han hennes hand och förde den till sina läppar. Ja?, fortfor han, ni är god och uppriktig, och när ni älskar, så gör ni det at hjertat, Beatrice !? ?Det gläder mig att ni omsider börjar uppskatta mig efter förtjenst, kära Gilbert?, svarade bon litet torrt. . ?Jag vet att ni är litet ond på mig, Bea