Aftonbladet – 25 september 1865, sida 2

— Göteborgs läns landtbruksmöte hölls förl. fredag. Ordförande var landsböfdingen grefve Ehrensvärd, som, med några korta helsningsord, bjöd den talrika törsamlingen, bestående af mer än 300 personer, välkommen. Efter det till prisdomare för pröfvande af de i gymnastiklokalen exponerade alster af jordbruket och ladugårdsskötseln blifvit utsedde bruksatronen Proschwitz, intendenten Malm, rektor Widell och hr A. N. Wickman, samt för industrien prof. E. von Schoultz, hrr L. A. Pettersson J:r och J. G. Hamberg, begynte diskussionen öfver den 1:a frågan, rörande lämpligaste ättet att insamla, granska och sammanföra de för jordbruksstatistiken behöfliga uppgifter. Efter en kort muntlig diskussion 1 ämnet, samminfattade ordföranden de framställda meningarne derhän: att man varit enig om nyttan och gagnet af statistiska uppgifter rörande jordbruket; att det vore af hufvudsaklig vigt att de primära uppgifterna blefvo så exakta som möjligt; att, då detta blefve förenådt med mycken möda, sakkunniga personer, mot arvode, borde dertill användas: att distrikterna ej borde vara alltför stora, utan omfatta högst socknen; att medel borde till ändamålet af hushållningssällskapet anslås; hvarjemte ordföranden slutligen varmt uppmanade mötets ledamöter att hvar på sin ort väcka intresse för detta ärende och motverka de fördomar, som rörande detsamma ännu kunde vara rådande. Den 2:a frågan: huru hushållningssällskapets understöd till folkundervisningens befiämjanve borde rättast användas, på sätt nu sker, till förmån för endast rotskolorna, eller till understöd för den högre folkskolan? — framkallade först ett förelag af hr Hedlund, att mötet skulle ut trycka den mening, att sällskapets till folkundervisningen anslagna medel skulie öfverlemnas till den af landstinget tillsatta folkskolemitens förfogande, att användas på sätt denna komite funne lämpligast. Härmed kunde man undvika att ingå i opinerande rörande de i frågan uppställda alternat!ver. Löjtnant Kihlman erinrade derom att församlingarne erhållit anslagen från hushållningssällskapet på vissa vilkor, och ville ej att de skulle indragas, så länge vilkoren uppfylldes, hvari hr Hedlund instämde, då man visste att dessa medel, ehuru ringa, dock spelade en ganska stor roll i församlingarnes skolbudget. Men uppsigten häröfver likasom användningen af indragna medel samt fonden i dess helhet borde öfverlemnas till skolkomiten. Ordföranden sammanfattade diskussionen, deri alla varit eniga derom, att hvshållningssällskapets bidrag borde fortfarande utgå till folkundervisningen; att de församlingar, som fullgjorde de vilkor, hvarpå de erhållit ifrågavarande bidrag. borde framgent behålla dem, samt att anslagen borde ställas till landstingets skolkomits förfogande. Deremot hade olika meningar uttalats om medlens användning antingen till den högre folkskolan, med särskild hänsyn till trädgärdsskötseln, elle; till småskolorna. 7:de frågan, rörande boskapsskötsel, grundad på gödning af kreatur, gaf hr O. Evers anledning omtala den erfarenhet han icke längesedan haft al en till England afsänd göaoxe (hälften korthorn och hältten svensk race), hvilken efter två månaders mycket stark gödning i Göteborg betingat. 400 rår. De gynnsamma utsigter, som nu öppnats för en export af gödboskap till England, borde noga beaktas af Sverges jordbrukare. upp manande dem att beflita sig om en stark kreatursutfodring. Vid den 8:de frågan, om användande af kor såsom dragare, yttrade sig flera talare för gagnet deraf. Löjtnant Kihlman hade gjort försök i denna väg, som talade för saken, och hr O. Evers hade en granne, som brukade sin lilla jord med enbart kor. Ec:ihålla de blott något starkare utfodring och begagnas blott haltva dagen, så lida de deraf intet men. Hr Schmidt åberopade exemplet från vissa trakter i Tyskland, der det gifves hela byar, hvarest man icke har hästar, utan sköter jorden med kor; hade sjelf nyligen tämjt ett par kor. Hr En: gelke hade sett kor begagnas såsom dragare, hvilka bibehållit godt hull. Hr Hedlund trodde att saken var nyttig, men den stridde mot en makt, som är ofantligt svår att besegra, nemliTE a ra ka ran