Aftonbladet – 23 september 1865, sida 3

Å NPR vs HR eln hedrar förlagsfirman och den ofilein Ivar Heggströms), hvarifrån boken tramrädt. Genom den är praktiskt bevisadt, tt vi kunna lemna ett papper och tryck, ullt jemförliga med utlandets, utan att priet blir på något sätt tryckande. Dimmor, Fantasier och historier af Vietor Rydberg. I. Singoalla. (Göteborg 1865.) Ett nytt arbete af elt så aktadt namn som Victor Rydberg måste alltid vara säkert om tt vinna uppmärksamhet; ty elegant framställning, lilligt blomstrande och behaglig stil saknas aldrig i hvad han skrifver. Det ir således ganska naturligt, att äfven den fantastiska novell, Singoalla?, hvarmed samingen ?Dimmor? öppnats, eger de nu nämnda företrädena. Men för öfrigt synes 0ss om densamma gälla just hvad författaren i sitt lill. förerd yttrar om den blifvande samlingen i sin helhet: att den nemligen utgör ett minne från en tid, då inbillningskraften var rikare än sjelfkritiken stark?. En rik och lefvande fantasi förråder ?Singoalla? utan tvifvel, så rik och lefvande, att den förmått skapa några scener af den mest gripande skönhet, det mest luftiga behag. Men fantasien ensam kan ej gestalta en komposition ller ens utprägla en enskild figur. Dertill kräfves det konstnärliga förståndets klara blick och skarpa pröfning; och dessa egenskaper ha, som författaren sjelf erkänner, gjort sig mindre gällande i denna fantasinovell. Dels i följd häraf, dels äfven — gissa vi rätt? — genom direkt påverkan, har den fått ett tycke med vissa bland vår store romantiker Almqvists diktskapelser, hvilket, utan att göra den till imitation efter honom, dock ställer den på temligen samma li: ea med Hermitaget? m. fl. I ?Singoalla? råder dock, isynnerhet i förra afdelningen, en vida mindre godtycklig, subjektiv, vida mer fast, objektiv fantasi, hvilket gör den till den lilla bokens bättre del. I den sednare deremot äro vi inne bland romantikens mystiska månskensbilder: alla konturer sväfva och dallra, figurerna synas spöklika och okroppsliga, och det hela gör, genom den onekligen högst talangfulla framställningen, ett visst ängsligt qvä!vande intryck, hvars tyngd dock något lättas genom slutet, ehuru äfven försoningen starkt påminner om romantikernas Peätt att sluta stycken?. Hvad beträffar novellens innehåll, vilja vi ej gå läsarens, och isynnerhet läsarinnans nyfikenhet i förväg; men vi våga försäkra, att läsningen deraf, om den än ej skänker en fullt oblandad konstnjutning, dock skall på det hela förefalla angenäm och uppfriskande. Sär skildt tacka vi författaren, tör det hans penne en stund för oss in på andra lifsområden är lde vid tebordet och kaffekannan, i fyravå ningshuset och trärucklet, i hvilka vår nu ; varande novellistik ända till leda bökar. Grunddragen af grekernas och romarnes myto logi. Till elementarläroverkens tjenst, a C. J. Broden. Andra tillökta och för bättrade upplagan. (Stockholm 1865. Förevarande handbok, som nu upplefve sin andra upplaga, synes oss genom sin re -Idiga och öfverskådliga anordning såväl son genom sitt, i förhållande till omfånget, rik . haltiga innehåll särdeles passande för sit ändamål, att bibringa lärjungen det hufvud sakliga af de gamles myter. Särskildt för tjenar med beröm anmärkas, att författare öfverallt noga skiljer mellan grekisk oc romersk myt och, fåsom vederbör, öfveral! underordnar den sednare, såsom varand I blott en matt och föga sjelfständig efte: