Aftonbladet – 23 september 1865, sida 3

ufvudsaken brister den historiska tråden ch vi tvingas in på hypotesens och komvinationens område, Bjelfvå förutsätthin: ven, att Jesus förklarat sig för Messias, forIrar måhända en ännu skarpare undersökring. Man kan med trygghet gå ett långt tycke vid Colanis hand; men slutligen intälla sig åtskilliga tvifvelsmål: ; Alla nyare hypöteser att förklara Jesu Messiasmedvetande ha till förutsättning anagandet, att en Messias då allmänt väntales. Antingen visas, bur Jesus, under det nedvetandet om hans gudomliga skickelse 05 honom mognade, mer och mer innerigt identifierade sig med detta hans folks deal och konseqvent förandhigade det. Fler ock antas, a Jesus blott i följd aflärungarnes vch folkets inskränkthet, hvilkas väntan nu en gång var riktad på den kom nande Davidssonen, lämpade sig efter denna ro, för att småningom leda sina anhängare ill en högre uppfattning häraf. I begge allen ligger den tanke till grund, att för Jesu eeligiösa ideal denna judiska föreställning urspriingligen var främinande, men att han lerigenom, att den iii eh gång förefanns och fyllde hans samtidas sinnen, drefs till less accepterande: han kunde blott derigenom öfvervinna sin tids judiska väntan, att han antingen sjelf uppfattade sig som just den efterlängtade Davidssonen eller substituerade sig för honom: Men lelt annorlunda framstår saken, om det kan visas, att man väl väntade ett slags messianskt tidehvarf, som judiska folkets seserdagar, men icke en personlig Messias, eller, om måhända sporadiskt en sådan i folkets tro förekom, han dock först efter den fulländade gudsdomen kunde väntas. Är det så, då saknades för Jesus hvarje anledning att för sitt måls genomförande gripa till messiasidn, och då uppstår dilemmat: antingen har Jesus förklarat sig för Messias, och då har han mera hängifvit sig åt fantastiska föreställningar, än allmänneligen antages; eller har han icke kunnat anse sig för Messias, och då blir föremål för särskild undere5kning, hur intrycket af den bortgångna mästarens höga personlighet hos lärjungarne tillika med tron på hans personlighet äfven framkullidetron på hans messianitet. vor W. A. Mozart. Af Otto Jahn. Öfversättning af 0. Strandberg. Förra delen. (Stockholm 1865:) Det är med synnerlig glädje vi helsa detta värderika och gedigna bidrag till vår myc. ket fattiga musiklitteratur. Jahns förträ liga arbete åtnjuter inom Tyskland högt anseende, såväl för sin om ett omfattande källstndium vittnande innehålls rikedom, som isynnerhet för den konst, med hvilken författaren vetat anordna och genomarbeta sitt rika material. Ett annat utmärkande företräde hos d-tsamma är den grundlighet, finess och klarhet, som utmärka analyserna af kompositörens arbeten, hvarigenom det betydligt öfverträftar Oulibicheffs (äfven på svenska öfversatta) biografi, der ofta lyrisktsubjektiva utgjutelser och poetiserande svammel tå ersätta den vetenskapligt genomförda framställningen. Jahns arbete är med ett ord en produkt af tysk flit och intelligen: i deras vackraste form ; och då dertill kom. mer, at: föremålet för hans biografi är in gen annan än den store Wolfgang Amadeus verldens otvifvelaktigt största musikaliskt snille, den äfven hos oss mest älskade och uppburne af kompositörer, så synes 088 före liggande öfversätining särdeles tidsenlig oci nyttig. Den bör icke blott blifva en hög: underhållande och sannt bildande läsning för den stora musikälskande publiken ho oss, utan tillika, såsom oss veterligen de första rätt grundliga konstnärsbiograti v ega på vårt språk, en helsosam väckels och uppmaning att med samma historisk pietet och flit som tyskarne taga vara p våra egna rika skalde: och konstnärsminne och så småningom göra oss en på ful grundlig kännedom stödd reda för hvad 4 hos våra stora snillen älska och vörda. — Öfversättningen är ren och vårdad, om ä ibland något tung; den typografiska utstyi seln hedrar förlagsfirman och den offci (Ivar Heggströms), hvarifrån boken tran trädt. Genom den är praktiskt bevisad att vi kunna lemna ett papper och trych fullt jemförliga med utlandets, utan att pr set blir på något sätt tryckande. a Af Vintar Rus