Aftonbladet – 20 september 1865, sida 3

Sproget er vor Tolk, Frigg er vor felles Moder, Saa lad nu Dansk og Normand og Svensk vorde Broder. Vid jemförelse med det tryckta originelet finner man en mindre skiljaktighet 1 ordalydelsen, hvaref man ser att Oehlenschläger endast rådfrågat sitt minne vid citerandet af sina egna verser, hvilka ursprungligen lydde: Een tunge vi alle tale, Sproget er vor Tolk, Een Tunge vi jo tale, Frigg er den felles Moer; Saa lad nu Dansk og Normand og Svenske vorde Broder. I minnesboken hvilar äfven ett pappersblad, hvarom vi be att få nämna nägra ord och förflytta oss derföre med läsarens benägna tillstånd till Andra lifgardets kasern i Stockholm och till midten af Januari året 1833. Vi behöfva väl icke omnämna för den finske läsaren, att Rabbe Wrede hörde till ofvannämnda garde, och vi förundra oss således ej att finna Nervander å anfördt ställe gladt njutande af den flyende stunden i en utvald krets af vänner, nya och gamla. Det är en afskedsfest som firas för den snart bortresande främlingen. Vi se bland landsmän den ofvannämnde Rabbe Wrede, den utmärkte Arwidsson, den vittre G. H. Mellin, samt bland svenskar astronomen G. Svanberg, kemisten Palmaer, Fredrik Carlstedt, Herodots öfversättare, skalden Karl Aug. Nicander, m. fl. Hvem känner icke sådana sköna högtidsstunder i lifvet, då allt strålat ljust emot oss, då glädjen lindat sina båda armar kring vår hals, då skämtet sändt sina fröjdeeldar mot den klara himlen och man varit frestad att tillropa stunden: stanna, du är så skön! en sådan stund uppträdde Karl Aug. Nicander och uppläste följande af honom författade verser: Till Brodren Nervander. Den 18 Januari 1833. 7) Uti vår krets v Dig, Broder! alltför Ty knappt Du såg oss gl Förrän Du skyndar bort. Du kom från Auras stränder. Till Arnos längtar Du: i Vi trycka dina händer I Till hjertligt afsked nu. Ma njutningar och fröjder Dig följa på ditt tåg Utöfver Alpens höjder Och oceanens våg! I När Du ser Tibern flyta Vid månens silfverbloss, Du vili med oss ej byfa; Men tänk likväl på oss! Der dig naturen rusar Med tusenfaldig prakt, Och konsten dig förtjusar Med omotståndlig makt. I Hvart helst du än må blicka, Dig möter skönhet der: Men, Bror! Du får ej dricka En sådan Pounsch, som här. ade, Så fri Du dig ej känner Ibland ett folk i band, Får ej så många vänner Som här i Svea land. Om uti glödhet Söder Du saknar något än Kom till de varma Bröder I Nordens köld igen! Nic. nder är en i Sverge och äfven hos oss tillräckligt läst och värderad skald, att framlemnandet åt offentligheten af ofvanstående tillfällighetsdikt, hvari eld, humor och tillgifvenbet så vackert blanda sig, icke behölfver någon ursäkt. Sådana sånger för stunden låta oss äfven djupare blicka in i skaldens hvardagsstämning och bidraga i sin mån att göra författaren känd, hvarföre de kunna anses som en nationalegendom. Snabba äro lifvets högtidsstunder och äfven de glada dagar, af hvilka detta album förvarar minnet, äro flydda för evigt. Då lifvets lott i allt är sådan, är det ljuft att minnet helst kan skänka mången sådan bortflyende sekund en evig ungdom och fris-het. Och vid anblicken af dessa minnesbilder smyger sig öfver oss ingen sorg öfver de flesta af dessa vänners bortgång ur tiden; vi glädja oss endast öfver att de dock stundom halt det så godt och gladt. I Nervanders minnesbok) finnas äfven de ord, med hvilka hans vänner i Finland genom Bengt Olof Lille sände hovom sitt afsked. Dessa verser äro undertecknade af den krets bland Nervanders universitetskamrater, om hvars glada, af qvickhet blixtrande samqväm i Kronohagen så många, många minnen äro spridda kring Finland.? ) Vi hafva troget iakttagit Nicanders ortografi i det af honom skrifna originalet. Förutom skaldens bär det äfven de öfriga närvarande vännernas namntecäningar och dessutom med Rabbe Wredes raska hand påtecknadt: I Kongl. Svenska Andra Lifgardets Kasem. ) Som förvaras inom hans efterlefvande familj. Boutins gödningsessens. Detta preparat har redan förlidet år omtalats med loford i de franska tidningarne, och dess uppfinnare mr Boutin, agronom och utmärkt vetenskapsman i Libourne, har för sitt preparat vunnit offentligt erkännande. Tidningen Ta Siånla för dan 20 Ang har