Aftonbladet – 20 september 1865, sida 3

hade talt om, och som verkligen var i ett förträffligt skick. Han undersökte det med forskande och nyfikna blickar, då rasslet af en sidenklädning bakom honom förmådde honom att vända sig om. Han såg Beatrice stå i den halföppna dörren och betrakta honom med en allvarlig blick. En sådan förtjusande varelse hon är!4 änkte Gilbert, slagen af de fina, klassiska iragen i Beatrices ungdomliga ansigte, och så väl hon är klädd sedan! Vi vilja icke närmare beskrifva Beatrices lrägt, på det alt icke våra kritiska läsare skola finna något fel deruti och uti doktor Gervoises smak. Wi inskränka oss derför till att säga, att deet var en rikt garnerad morgonslädning, ljuus till färgen och enkel till formen och att den passade henne förträfligt. Hon såg så strålande ut som någon exotisk fågel, ooch trots snövädret, kände sig Gilbert, då ham såg på henne, som om han varit under tropikerna. God morgon, sade Beatrice i allvarlig ton. God morgon, svarade han lika allvarligt. NE, hur har ni sofvit i natt? cUtmärkt. eKom spöket? Jag sög inte något spöke.st Det gläder mig att höra det. Doktor Gervoise log, utan att svara. Nå, ämnar ni ston a här?4 frågade Beatrice. Ja, jag tänkte det.s Nej, det går inte an -— kom nu, säger jag. Hvarför det? Derför att jag vill det, naturligtvis. Hon tycktes heltlt förvånad öfver hans motständ. SKom4, sade hopn ännu en gång, och Gil