Aftonbladet – 20 september 1865, sida 2

MUMITISARG YGIDLTVANUTL. TiIClG IOUUSLUURA nNalva förordnat inspektioner, för att utröna folkundervisningens faktiska ståndpunkt, och bafva derefter varit betänkta på ytterligare åtgärder till sakens befrämjande. Afven inom detta län inträdde man, vid det första landstinget, på en god väg. Landstinget beviljade anslag till en egen inspektör för länet och man lyckades dertill vinna en man, som, i det han odeladt egnade sig åt sitt uppdrag, förmådde inom mindre tid än ett år besöka och afgifva berättelser rörande länets några och nittio socknar, hvarjemte han till förlidet års landsting förordade åtgärder till folkundervisningens befrämjande. Dessa förslag lemnades dock då utan afseende; man brydde sig ej ens om att bibehålla den särskilda inspektionen, hvadan ock den inspektör, som nu var något hemmastadd med förhållandena, måste upphöra med sin verksamhet, den der nu kommit ett annat län till godo. Vi tveka ej att tillskrifva den presterliga majoriteten i den nedsatta skolkomitn denna utgång. Det är dock ej vår mening att dermed vilja lägga denna komitå bristande intresse för folkbildningen till last. Men det fanns anslag från statens sida till en inspektör, och derföre tyckte man väl att länet kunde bespara sig denna utgift. Emellertid beviljad.s ett anslag till att honorera statens inspektör för de besök han kunde komma att göra i de socknar, dit han af skolstyrelsen kunde komma att kallas. Det var lätt att förutse, det detta anslag aldrig skulle tagas i anspråk, och erfarenheten har bekräftat denna förutsägelse. Lyckligt är dock, att statens uppdrag i fråga om inspektionen fal lit i goda händer, och har den nye inspektorn, magister Leidesdorff, i alla delar bekräftat de föregående inspektörernas uppgifter rörande folkskoleväsendets mycket låga ståndpunkt inom vårt län. Landstivget bör nu känna sig manadt att med allvar ingripa i detta ärende, och är det trenne praktiska åtgärder, som i detta hänseende förelegat till pröfning, derest man fästat uppmärksamheten vid den förre länsinspektorns utlåtande och förslag. Den första är grundandet af en permanent länsinspektion, med så stor aflöning för inspektor att han kan odeladt egna sig åt sin befattning. Den andra åtgärden rörer bildande af dugliga lärarinnor för småskolorna, hvartill man i Gefleborgs län föreslagit ett anslag från landstingets sida af 3000 rår, att fördelas med 1000 rdr å hvar och en af de 3 inspektionerna, i det man vill ålägga inspektörerna att under en viss tid på året, 3 mårader, sysselsätta sig med underlärares danande. Slutligen, och kanske hufvudsakligast, måste utvägar beredas åt kommunerna att uppföra skolhus. Man är i detta hänseende i vårt Jän ytterst vanlottad, och ingen ordentlig undervisning blir dock möjlig innan denna brist afhjelpes. Dessa äro de tre vigtiga åtgärder, hvilka landstinget för tillfället bör allvarligt pröfva, med öppet öga för det etora mål, som här föreligger, och under behjertande af den förpligte!se, som ligger i den makt Jlandstinget erhållit att taga om händer denna nationens stora angelägenhet, som blifvit under den kyrkliga regimen alltför mycket åsidosatt. — — Svensk författningssamling. Häraf har utkommit n:r 44 innehållande K. M:ts kungörelse angående ändringen i 1812 års reglemente för städernas bolag till försäkring aflösegendom samt n:r 45, innehållande K. M:ts kungörelse angående anmälan af anspråk på ersättning för mistade andelar i vissa böter, samt kommerskollegii kungörelse angående de främmande länder och orter, som äro af kreaturssjukdomar smittade. — Från Lappmarken. Ur ett bref från Lycksele af den 31 Aug. skrifves: 1 dag har här fallit 3 tum djup snö. Fjellen äro hvitklädda, liksom i Januari, och i dalarna kan man åka på släde. Det ä lig syn att se det ännu långt if net nedtryckt af snön och af frosten hvitnadt till utseende af mognad, ehuru ingen kärna finnes i de böjda axen. Potateskålen blef bortfrusen långt innan roten hunnit knyta sig till frukt. På så sätt blifva vi utan de två förnämsta näringsmedlen till vårt uppehälle. och hungi 5. den närmar sig mer och mer. Till Amerika, Amerika! — är dagens lösen: — hade man bara respengar! — Svenskar i Mexiko. Följande utdrag ur ett bref från en svensk i San Francisco, dateradt den 11 Augusti 1865, har blifvit D. A. meddeladt : Som det troligen är dig bekant, är ännu icke hela Mexiko kufvadt af den nye kejsaren och de franska vapnen. Vissa delar af landet äro ännu i det s. k. liberala eller republikanska partiets händer, men stridens utgång kan icke vara tvifvelaktig. om blott icke nordamerikanarne komma med i spelet, men mexikanarne äro en sjunken nation, för hvilken monarkisk, om ej despotisk styrelse vore bättre än republikansk. I Mazatlan råkade jag en svensk oflicer, löjtnant Bråkenhjelm, tjenstgörande i ett regemente chasseurs dAfrique; han hade nyligen blifvit återställd efter blessyrer, som han fått vid ett sammanstötande med en guerillahop; en kula i axeln och ett bajonettstyng i laret voro de souvenirer han medförde från detta möte och var han dessutom nära att blifva tilltångatagen, i hvilken händelse han troligen blifvit hängd, ty sådan ärseden hos en del af de mexikanska guerillaanförarne, då de få sina motståndare i sitt våld. En svensk bergsman vid namn Barvander, en fanatisk ifrare för kejsardömet och fransmännen, hade ungefär samtidigt råkat i händerna på en trupp af det liberala partiet och blef verkligen hängd, men hade troligen kunnat undgå denna obehagliga upphöjelse, om han begagnat ett mera sansadt språk mot sina bödlar. Ridande obeväpnad med min ledsagare i det inre af staten Sinaloa mötte jag I en skog tre mexikanare, två med de långa kniftvar (machetis) de vanligen bära, under det den tredje med spänd pistol kom rakt emot mig, frågande om jag var fransman, hvartill jag natwurligtvis svarade nej och fann för tillfället beqvämligast att gå och gälla för amerikanare. Jag fick lerför behålla lifvet och, hvad jag alldeles icke ERE ANTAS SEE AL DIKET IRENE