Aftonbladet – 19 september 1865, sida 2

sättning, förundra sig öfver deras sinnrika sonstruktion och de karakteristiska detaljerna samt förlora sig i allsköns djupsinniga ssningar öfver hvar allt detta har kommit ån, om fröet till de egna och i sitt slag ensamma konstformer, man här möter, blitvit utsädt redan under heunatidens gråa tidehvarf, om det hemtats från en sydlizare jordmån och blott antog en så besynnerlig växt i den skarpa fjell-luften, eller om det plötsligt sköt fram under de vårstormar, som kristendomens strid med den fast insrodda hedendomen bredde ut öfver landet. Man har beräknat, att det rundtomkring landsbygderna funnits minst 500 sådana kyrkor. Nu ha vi 26 qvar, hvilka vi naturligtvis äro så rädda om, att vi gerna skulle sätta den under glaskupor, för att bevara dem för tidens tand. Men ty värr kommer också detta ringa antal att snart bli ännu mindre; det är t. ex. nu stor fara för en af våra bäst bibehållna stafkyrkor, den i Borgund, hvilken är så liten, att den icke längre kan rymma församlingen. Denna, som är temligen fattig, har icke råd att bygea sig någon alldeles ny kyrka, och derföre vill hon åtnöja sig med att ?utvidga? — det vill säga förstöra den gamla. Det är ännu tvifvelaktigt, om det skall lyckas Föreningen för norska forntiisminnesmärkens bevarande? att förhindra denna vandalism; men i alla händelser skola vi kunna ha den förnöjelsen att veta, att dödsdomen öfver det gamla konstverket har blifvit fälld och ver ställd af oss sjelfva, och att det icke går såsom för flera år sedan, då en menighet, hvilken befann sig i samma ställning som nu den i Borgund, sålde sin gamla kyrka för ett och ett halft hundra speciedaler till — konungen af Preussen, som lät rifva den, flytta den öfver till ?das grosse Vaterland och åternppsätta den i en liten by i Schlesien, hvilken jag hoppas hvarje norrman gör en stor krokväg för att undvika. Ty i England exporterar man gudabilder blott när kursen är hög; Norge är säkerligen det enda land, som har kyrkor på tariffen öfver sina utförselsvaror. För oss ha de af föreningen till norska forntidsminnesmärkens bevarande? utgifna skrifter om stafkyrkorna icke blott ett historiskt intresse, utan tillika ett rent praktiskt. Det är nemligen vår tro, att det är i -essa verkligen nationella konstalster man bör söka förebilderna till våra kyrkobyggnader på landet, i stället för att hemta mönstren från en gothik, hvilken aldrig i synnerligen hög grad varit populär i Norge. Ännu äro visserligen nästan alla våra arkitekter antingen infödda tyskar, eller ha de fått sin konsthistoriska uppfostran i Tyskland, hvarifrån de medfört en orubblig tro på den tyska medeltidsarkitekturens absoluta berättigande. En sundare uppfattning skall först kunna göra sig gällande, då man återvänder till hemtraditionerna och försöker bearbeta dessa efter nutidens praktiska kraf och estetiska begrepp. Aunu sakna vi i detta afseende hvarje fast hållpunkt. Man behöfver blott genomvandra Kristianias gator för att se, huru hvarje offentligt byggnadsarbete gifvit anledning till ett nytt experiment; än har en grundtanke varit den ledande, än en annan, och i de flesta fall — alldeles ingen. Men låt mig tillsvidare dröja med de sorgliga variationer, man skulle kunna framställa öfver detta tema, och återvända till den oftanämnda föreningen med det långa namnet. Om man inträder såsom medlem af densamma — hvilket sker genom att vända sig till dess förekommande kassör, adjunkten Siegw. Petersen, Nedre Slotsgade n:r 8 i Kristiania -— erhåller man full valuta för sin ärliga kontiogent, 1 speciedaler, i de saker föreningen utgifver. Tillika erhålla nya inträdande medlemmar utan särskild afgift hvad föreningen förut utgifvit, så långt förråd deraf finnes. Nästa år skall Nicolaysens Förteckning? vara afslutad med 5:te och sista häftet; de Snorska byggningarne från forntiden skola sannolikt fortsättas i en läng framtid och efter hand komma att lemna en fullständig framställning af vår äldre konsthistoria. At andra arbeten har lektor Sophus Bugge i en längre tid varit sysselsatt med en samling af Norges runeminnesmärken, hvilken kommer att utgifvas af föreningen. EE