Aftonbladet – 18 september 1865, sida 2

BEATRICE. Roman i tvenne delar. Ar Julia Kavanagh. Ett sakta skratt och ordet Ygissa!4 var det enda svar hon fick. Beatrice lade sig nu hastigt ned på golivet, rörde ned eldtången om bland bränderna och fick dem att flamma upp i ett klart sken — de upplyste rummet och visade heane Gilbert Gervoises alärig glömda drag, knappast förändrade af åren, ehuru en ljus mustasch nu skuggade öfverläppen. sDet är Gilbert!4 ropade hon triumferande. Det är hans röst — det är Gilbert!4 Hon reste sig upp, tände ett ljus, ställde sig med ryggen deremot och betraktade honom med liflig glädje. Gilbert Gervoise tycktes rörd af den hjertliga värma, hvarmed han blef mottagen. Han trädde närmare och räckte fram sin habd, och då han höll Beatrices hand i sin, vände han henne sakta om, så att ljusskenet föll på hennes ansigte, och sade leende: Se så, nu är det min tur att se på er.? Hans blick antydde att han fann henne förändrad; men B-esatrice knappast gaf akt derpå. Hennes glädje, ehuru tyst, gränsade till hänryckning. Hennes ansigte strålade af fröjd, hennes ögon blixtrade som diamana ter och ett ljuft löje spelade kring de skälfvande läpparne. Gilbert betraktade henne med öm beundran. Han hade eldrig glömt 4) Se A. IB. n:r 183—197,: 409, 201—207, 209, 211-215.