Aftonbladet – 15 september 1865, sida 3

Resultatorna af sista allmänna landtbruksmötet. En tillbakablick. I. Den, som med uppmärksamhet följt de allmänna landtbruksmötenas utveckling, lärer icke kunnat förbise, att karakteren hos dem efterhand undergått en ingalunda oväsentlig förändring. Vid de första mötena utgjorde diskussionen öfver de talrikt framställda frågorna hufvudsaken. Derigenom åstadkoms ett ganska värderikt utbyte af erfarenhet i, och åsigter rörande landets vigtigaste näringsgren. Mötena antogo prägeln aflandtbruksriksäagar. De i den omfattande näringsgrenen mest insigtsfulla män, hvilka icke egt yttranderätt vid riksmötena, sattes i tillfälle att uttala sig rörande de åtgärder som borde vidtagas för landtbrukets ändamälsenliga befrämjande. Regeringen erhöll derigenom en behöflig vägledning vid utarbetandet af sina propositioner i eamma ändamål, och stängerna kunde ej med fog vägra bifall till de anslag, som af mötena förordades till nytta för den näring, som lemnar de största bidragen till statskassan. Man kin också påstå, att initiativet till nästan alla de anslag, som vid de sednare riksdagerne lemnais jordbruket, har utgått från de allmänna landtbruksmötena. Då emellertid mötenas resp. bestyrelser tyckt sig finna att ledamöternas talsamhet gick för vida, då man möjligen också bearade att opinerandet kunde blifva för vidsträckt, så vidtogs den åtgärden att inknappa på frågornas antal. Vid Mulmömötet uppställdes för den skull ett ganska ringa. antal sådana till diskussion, och de som mera ville beskåda utställningen än öfvervara förkandlingarne, påyrkade att tier för dessa skulle bli så kort som möjigt. Endast tvenne frågor hade mera direkt inflytande på jordbruket ; men de blefvo tyvärr ganska lösligt, och följaktligen på ett i hög grad otilltredsställande sätt behandlade. Vi mena dels den om åtgärders vidtagande till ett allmänt vattenafledningssystems upprättande för hela landet och dels den om en reform i statsagronomernas verksamhet. Den första frågans stora betydelse gaf man sig föga tid att begrunda; man undansköt den, åberopande de stora kost nader som den föreslagna åtgärden skulle ådraga staten. . Men man förbisåg att dettc argument minst af -landtbrukarne sjellvs borde framhållas. Den andra frågans ogil lande var för landtbruksakademien en am bitionssak. Det är deck påtagligt att dessö infolörer böra sortera under hushällnings ällskapu i de län, der de ha sin verksäm: