Aftonbladet – 15 september 1865, sida 2

Men han säger, att han tänker lemna Carnoosie, då du blifvit myndig.? Beatrice skrattade. Han skulle lemna Carnoosie med dess taflor, trädgårdar, viner och alla andra frestande saker! Nej, min älskling, tro inte det. Det gör han inte. Han är inte rik, och han tillber rikedom. Han är dessutom van att njuta dess behag, och han kan och vill inte afsäga sig dem för attlefva tarfligt af sin egen obetydliga förmögenhet. Så länge du lefver lemnar han inte Carnoosie — ty han vet att jag inte gifter mig och inte lemnar dig. Det vet han, och det är på denna kärlek han bygger; må han derför få veta, att jag i allt annat är och vill vara min egen herre. Men det kommer att döda dig, Beatrice.? Beatrice skrattade åter. Åh, jag har ju inte fastat mer än tjugofyra timmar ännu, sade hon, och den fattige och nödlidande fastar halfva sitt lit. Nej, min älskliog, det är ingen fara. Tro mig, det är ingen fara, och låt mig nu få vara allena, så att jag kan få sofva.s Jag kan inte, min söta Beatrice. Mina ögon skola inte sluta sig, så länge jag vet att du inte smakat något i dag. Ge efter för denna enda gång, Beatrice — för min skull! Beatrice suckade och kysste henne. Det är för din skull som jag inte ger efter?, sade hon. Mrs Gervoise vred sina händer och gret. Beatrice suckade. GAck, min älskling, detta är värre än att: svälta?, sade hon. Jag lider och uthärdar eå mycket, på det att du slutligen ska kunna komma att föra ett lugnt och lyckligt lif, och likväl kan jag inte hindra denna sorg. Lemna mig, min älskling, jag ber dig derom — lemna mig, jag kan inte uthärda längre. Det tjenar ingenting till att försöka ötfvertala mig. Iogenting i verlden4, tillade hon, och den svaga flickstämman höjdes, då hob så talade, ?ska få mig att röra