Aftonbladet – 15 september 1865, sida 2

I Utrikes korrespondens c (Från Aftonbladets korrespondent.) i Berlin den 9 Sept. Då konventionen i Gastein lemnat alla principiella tvistefrågor öppna och blott försökt ordna det provisoriska tillståndet i hertigdömena, så framsiå nu inga synnerligen påfallande söndringar mellan kabi-1l netterna i Wien och Berlin. Häraf vilja li somliga sluta till, att det är förbi med allt hat melian fsaminnehafvarne4 och att den1 slesvig-holsteinska sakens definitiva lösning skall lyckas utan svårighet. Men man i glömmer härvid, att konventionen uteslutande har afseende på det provisoriska till-1 ståndets fortfarande och att utan dess åvägabringande ett krig mellan Preussen och ( Osterrike skulle ha varit mycket sannoli-1 kare. I konventionen, såsom den allmänt uppfottas, ligger ingenting annatän de båda la samherrskarnes åtgärd att genom så stort afskiljande som möjligt undvika hväarjel konflikt. Den mot all lag och rätt arresterade re-: daktören May befinner sig ännn fortfarande i Rendsburg på fästning, ehuru hans målt blifvit öfverlemnadt till domstolen i Perle-1 berg, en liten stad vid mecklenburgska gränsen. Mays rättegång gör här ett all-. deles ofantligt uppseende, ty den är ensam i sitt slag. Det har i mannaminne icke : händt, att man häktat någon genom militäreskort, håller honom utan förhör instängd i sex veckors tid samt slutligen öfverlem-: nar honom åt någon domstol, under hvilken han icke lyder. Denna äkta våldsåtgärd förordas, otroligt nog, af vår justitieminister grefve Lippe, hvilken förut varit generalprekurator, men icke visar ringaste spår at aktning för vår lagskipning. Han är just rätta mannen för Bismarck. Derföre frågar han blott: hvad kan hålla oss qvar i vår ställning? och härtill är hvarje medel lofligt för honom. Som May icke längre är preussisk undersåte, kan dömstolen i Perleberg icke finna sig befogad att taga befattning med hans mål, utan måste besluta hans frigifvande. Men vi lefva under fullkomligt rättslösa förhållanden, och derföre kan man icke veta, om icke våldspolitiken, trots domstolens utslag, fortsätter sin framfart. Lika upprörande är förfarandet med representanten Twesten iör hans tal i kammaren om vår lagskipning. Statsförfattningen skyddar alla landtdagsmedlemmar för brottmälsdomaren och underkastar dem blott kammarpresidentens polisvakt. Så uppfattar sjelfva vår högsta domstol artikeln 84 i författningen. Men det behagar ministeren Bismarck att vända upp och ned på författningen, och derföre är ransakningen med Twesten mjlig. Hvad är väl icke möjligt nu? Dessutom är Twesten icke längre den enda representant, som skall ställas inför rätta: äfven öfver hr von Kirchmanns hufvud sväfvar en disciplinarnundersökning, och då disciplinardomaren icke är bunden vid några juridiska bevis, utan kan efter eget omdöme frisäga eller fälla, är Kirchmanns öde mera kritiskt än Twestens. En gång väl kommen i ferten, skall regeringen icke åtnöja sig med dessa båda offer, och likväl saknar hon mod att antasta Waldeck, Gneist och Virchow. Man skrattar inom våra ministeriella kretsar åt de svärmare, som kunna föreställa sig, att landtdagen skall sammankallas i anledning af Lauenburgs införlitvande på sält författningen bjuder. Blott några få dagar skilja oss nu från den termin, då Österrike skall erhålla sin ersättningssumma af Preussen. Hvem släpper till penningarne, och hvem tillhöra de? Regeringen förfogar efter godtycke öfver en del af statens förmögenhet, läxger egenmäktigt skattebördor på staten, och när eedermera kammaren säger ?nej till allt detta, förblir dock allt såsom det är, och man åberopar ändamålsenligheten, som ej kunnat medgifva något annat förfarande. För att råga måltet på alenskapen, säga de bismarckska junkrarne: Orsättningen till Österrike skal! utbetalas med hjelp af konungens echatull; då behöfver landtdagen icke vidare bekymra sig om, huruvida Lauenburg blifvit preussiskt eller ej. Men man glömmer att Lauenburg icke är preussisk besittning, så länge som den lag fattas, på grund af hvilken det förvärfvar vår stats rättigheter och skyldigheter. Augustenburgaren anses vara fullkomligt affärdad. Det första vår ?guvernör? Manteuffel gjorde var, att han försökte helt och hållet ignorera hertigen, då denne helsade å honom i Kiel. Nekas kan dock väl icke andra sidan, att hertig Fredrik gjort allt för att dokumentera sig såsom en viljelös, obeslutsam, karakterslös man. s Bismarcks politik går isamräd med Österrike ut på att afträda Nordslesvig till Danmark. De officiösa förneka tillsvidare detta helt och hållet och kalla hvar och en, som åstår någonting dylikt, en förtalare. Emelertid har det för den betalta pressen aldrig varit så noga med en näfve lögn. Tillsvidare måste Kreuz-Zeitung i föregilna korrespondenser från Paris förbereda på denna vändning. Tuilerieskabinettet har för tydligt ådagalagt, att det blott vill medgifva en sådan lösning af den slesvig-holsteinska frågan, och emedan samherrskarne icke sky någonting så mycket som en söndring med utlandet, kan man redan nu tryggt betrakta Nordslesvigs afträdande eåsom ett slutadt!. rouuesersnens Men han säger, att han tänker lemna so , ae Aa RR 2802 I AA