Aftonbladet – 14 september 1865, sida 3

ställas så, att den kan i någon mån lätta den fasta egendomens onera, och om dessa på rättvist sätt fördelas och lättare upphbäras och kontrolleras, så skall redan genom skatte-jemningen ett stor steg vara taget till landets upphjelpande. Viupprepa, att detta icke är några våra egna hugskott, utan hufvedsakligen blott en sammanfattning afhvad klokare och insigtsfullare män än vi tänkt och sagt i ämnei. Och på det icke den oificiösa grötmyndigheten må finna sig allt. för mycket skandaliserad af föreställningen att en okänd och obetydlig signatur tillåter sig att på egen hand upptäda i några de vigtigaste samhällsfrågor?, så vilja vi till en början hänvisa honom till den skildring, som framl. h. ex. grefve Björnstjerna, en god aristokrat, men också en god patriot, gjort af det nu rådande systemet — en skildring, så skarp och sann, att endast en bedröflig sömnaktighet kan ha låtit en sådan väckelse gå obegagn:d förbi. Denna skildring är visserligen flera lustrer gammal, men hvad her väl under tiden, under och efter ett 50-årigt fredslugn, gjorts för att afhjelpa de skriande misstörhållanden, som han påpekar? Sedan grefve B. ur officiella källor anfört, att alla personer i Sverge, som idka borgerlig näring, till statsverket betala en tjugofemtedel af hvad jorden betalar (oberäknadt tertial, väghållning, bränvinsafgift o. 8. v.), yttrar han: Om nu härtill lägges, att denna så ensidigt pålagda grundbeskattning utgår med en olikhet inom eget sköte, som härrör at en den svenska jorden allena i Enropa ännu vidhäftande beskaffenhet af olika jordnaturer, såsom krono, skatte och frälse, smt med det obestämda i beloppet, hvilket härrör af en till arcal, bördighet och afkastning olika hemmantalsberäkning, inser man lätt orsaken, hvarföre vanmakt och obestånd i allmänhet vidhäftar svenska jordbruket, hvarföre det icke, likt andra länders, mäktat höja sig till trefnad och välstånd, och hvarlöre det isitt betryck äfven qväft andra näringars fortkomst; ty solidariskt åtföljas de: den ena kan ej blomstra eller aftyra, förutan ett inverka på den an-. dra, och är effekten så mycket större, när detta-intröffar med .modernäringen , jordbruket. : En förändring i detta sakerna ckick är således afbehofvet högt påkallad; och måste det nuvarande orimliga grundbeskattningssystemet gifva vika. för ett rättvisare och törnuftsenligare, om ej, i en kanske föga aflägsen framtid, rikets lugn soch trefnad lögeligen skall äfventyras. Nultiden är en framilande yngling, ej en förslappad invalid: man mäste förstå den, hejda dess brådstörtande, men ej tvärt stänga dess fortkomst: den detta vill, blotitställer sig att blifva kullkastad ef den våldsamma ynglingen, som sjelf sedan törirrar gig på passionernas villovägar. Derföre är det en dubbel skyldighet för dem, ät bvilka nationers öden äro anförtrodda, att med mogen eftertanka öppna förbättringarnes bana, på det den ej at den villande yran blindvis må blifva uppsprängd.? I förtsättningen af vår framställning skola vidröras såval grefve Björnstjernas plan för grundskatternas afskaliande, som nägra högst märkliga beräkningar i ämnet af hr af Forsell i hans Siavstik öfver Sverge?, äfvensom de vid 1844 ärs riksdag af presidenten Westerstrand, prosten Almqvist och riksdagstullmäktigen Per Sahlström väckta särskilda motioner om grundskatternus lindrande och successiva äfskaflande sumt dessa molioners öde vid rikedagon, Måhända skola vi derigenom lyckas öfvertyga äfven den mest hårdnackade, att suken dock verkligen är nog maktpäliggande för aft bettiga till den af oss uttalade förvåningen öfver, att en nu tillsatt komite för frågans behandling helt obesväradt upplöser sig etter ett par dagars sammanvaio, utan att låta någon veta hvad hov gjort, gör eller länker göra för utförandet al sit anförtrodda uppdrag. H. RB.