Aftonbladet – 14 september 1865, sida 3

Ipå frihetens och framåtskridandets väg — dem, som i alla skiften förblifva trogna sin verldshistoriska kallelse. Posttidningsförfattaren yttrar i den artikel, som vi förut i korihet besvarat, åtskilligt mera, som kunde tarfva en belysning, men för att icke behöfva allt för länge uppehålla oss vid utanverken, vilja vinu endast fästa oss vid ett paraf deser yttranden. Säåhnda förmenar han, att H. R. oupphörligen hopblandar servituter och grundskatter och tyckes icke veta, att skjutsningsbesväret mera än något annat vur.t föremål för statsmakternas ätgörende och redan på en mängd ställen i landet förvandlats till fast afgift o. s. v.? Det der är något för groft tilltaget. Om vi 7oupphörligen hopblandat? (rättare: oftast sammanslagit) servituter och grundskeatter, så kommer detta icke af okunvichet om tskilneden dem: entellen, uten: der t vi serkligen ansett och-tnse dem förtjenta af ett, som mån säger; inbegripas wider samma I skål?, då vi tala om den syvnska jordens bördor. Att skjutsnibgsbesväret varit föreI mål för statsmakternas åtgörande veta vil ganska väl, men vi veta tyvärr också, att det aldrig varit Pföremål? för annat än halfi mesyrer, och följden deraf, eller besvärets ännu ojemnare fördelning, har varit föga egnad att minska det förhatliga i detta onus. Men vi skynda stt medgilva, att skulden härtill mindre hvilar på statsmakterna än på institutionerna. Frågan om skjutsningsbesväret bar, liksom frågan om ev möngd andra servituter, varit satt i rörelse vid flera : riksdagar: men ständerna ha: -sällan eller aldrig orkat taga närmare kännedom om en sådan obetydlighet, som att den skattdra-. I gande allmogen varit i sekler orättmätigt prejad.. Genom hela vår historia går en af Istävdsväsendet. alstrad -handlöshet, atticke söpå något värre, vidsocisla frågors afgö: rarde. Hvarje såden har vanligen ansetts röra ett s:ä d mera än de endra, ja utesluiande:; och så hafva de andra lemnat detta i sticket och tänkt som så: .det kan vara lagom åt dem; och regeringarne ha sålunda kunnat genomdriva nästan allt hvad de behagat, om de hait den klokheten att blott angripa ett ständ i sender. Isynnerhet har den skätfdragande massan varit lemnad till ett lätt 10f för plunudringelystnaden. Alla dessa olagliga tillökningar i jordeboksräntorna, alla dessa för ett tilltälle beviljade gärders fortfarande utöfver den bestämda tiden och förvandtivg til-ständiga, cafskuddbera grundskatter — allt detta och mera sådant, som vi i en följande artikel skola närmere framhälla, skulle ha varit omöjligt, om-en--representantkammare talat för alla skattdragande. och den olycksaliga ståndsinrättuingen icke funnits, hvilken tramkallat den taktiken att förtrampa den ena, medan de andra: eågo på diknöjda, kanske nöjda. Sällsn har man kunnat höja sig tillden insigten, att bebjertandet af andrås röd är, icke blott en barmhertighetepligt, utan möjligen älven klokhet. i Efter att hafva framlagt den förr omtalade g jemförande tablan öfver statsutgifierna och y stetsinkomsternai Förenta Staterna och iSvere, yttrar Posttidningstörfattaren, art i Sverge lp samtliga inkomsterna upptogos för 1863f till vid pass 40 millioner, hvaraf tulloch 1 bränvinsskatt lemnsde öfver 25 millioner... s Ö e e hvaremot de mycket ötverklagade grundskatferna af alla slag sagde år uppgått till 6,872.000 rdr tmt?. De der orden ?mycket ötverklagade? skola, att döma af sam-!f manhanget, förmodligen innebära att grund-t skatterna utan fog öfverklagas. då de icke stigit till högre belopp. Men har verkligen jordbruketicke: skäl ull klagan öfver, att det först ensamt skall tillskjuta nära 7 millioner, eller vid pass sjettedelen ai samtliga statsinkomsterna, och v:dare, uti hvad derjutöfver erfordras för statsverkets behof, el-li ler de öfriga fem sjettedelarne, bidraga fullt If. ut sin andel, och mer än: fullt ut, då delsli bevilinivgen af fastighet icke beräknas efter det verkliga eller behållna värdet af j jorden, dels en ef de betydligaste artik-: iarne i bevillningen, bränvinsskatten, huf-jh vudsakligen utgår af jordbruket? Vi fråga b tott. Huruvida de ofvan anförda siffrorna b äro fullt tillförlitliga, torde för öfrigt Post-!g tidningsförfattaren lika liiet som vi kunna b med full säkerhet afgöra, helst den långa p tid, som erfordras att uppgöra och kontroöl-s !era räkenskeperna, i sin mån mäktigt bi-; drager att inveckla svenska statsverkets ställning och göra den svår att utreda. Iis England kan man inom några dagar efterlr qvartalets slut säga beloppet af statsinkom-k sterna för samma qvartol. Detta är möj-f ligt derigenom att skatterna endast äro in-y direkta och det otyg, som hos oss kallas!g Yrestantier?, sålunda icke kan komma i fråga. Då svenska representationen icke sammanträder hvarje är, och då svenska statsverket ärligen töreter det besynnerliga feromeret, att staten vet hvad som bör inflyta, men icke hvad som verkligen inflyter, så måste dessa allt förvillande egenheter, som å ena sidan heta restentier?, å andra sidan öfverskott?, blifva orimligare och förderfligare, än om staten reglerades hvart år. Då man försöker intränga i det svenska skatteväsendets lvbyrint, löper man oupphörligt fara att förvilla sig i sidogångar. Detta är orsaken, hvarför vi, efter ha till-g ryggalagt en sådan väglängd, ännu ickelk fördjupat oss mera i labyrinten. Viskolaienb snart följande andra artikel söka bättrels fasthålla Ariadnetråden. För denna gångl!s blott ännu några ord. Vi öfverlemna åtv mera sakkunniga att bedöma, huruvida detjg förr eller sednuare kön låta sig göra atttagalr statens alla behof ur indirekta beskattningar; ; g n I g s s vi antaga tillsvidare, att direkta skatter, genom taxering och bevillning, måste forttaronde hvila på jorden, eäsom på annan fast legendom. Men det vigtiga och nödvändiga är att befria jorden från det genom sn ojemnhet förstörande skatteväsendet. Det kan med säkerhet antagas att den fasta egendomen, jemnt beskawtad och icke ensamr till vissa starsbehof beskattad, skall komma j att äinjuta en högst känvbar lättnad, skalllc se för sig möjligheten af ett allmänt högrelr uppdrifvet jordbruk och icke längre känna js sig frestad att låta narra in sig i en ona-lr turlig allians med protektioniemens. reak8