Aftonbladet – 14 september 1865, sida 3

ers fyllnadsmani sluta? Skall den komma att forifara i samma skala, som den har fortgått unI der dessa 3:ne år som den nya styrelsen innehaft I makten, så lärer snart icke mycket af de sju holmarnes vatten finnas qvar, innan ännu denna styrelses nu lefvande medlemmar hunnit gå till hvila, under medvetandet att hafva lemnat ett så herrligt arf åt efterkommande. Om insändaren disponerade öfver någon tidning, skulle det vara honom kärt att få framlägga en karta af 1736, som utvisar huru ofvannämnde plats med dess närmaste omgifning såg ut på den tiden; men som så ej är fallet, så vill han dock söka att, så godt sig göra låter, åskådliggöra det för dem. som göra sig mödan läsa dessa rader. Vid Allmänna gränd å Djurgården finnes, ett gout stycke uppe i gränden till höger, ett litet stenhus. Denna plats kallades Degelmakaregården? och låg 1736 ända vid sjstranuen. Om man ställer sig på denna plats och riktar blick på smedjan (stora stenhuset midt för Tjärhofvet) beläget inpå f. d. Warfsgården. som samtidigt ock låg vid sjöstranden, — så finner man hvilken oerhörd massa vatten, som under 100 år blifvit förvandlad till fast mark. Skall det så fortgå, dröjer det ej länge förr än sundet emellan Djurgården och kastellet är igenfyldt. Kan sådant vara för vårt samhälle nyttigt? Stå vederbörande till svars för en sådan åtgärd? Efterverlden, om ej samtiden, fäller nog sin dom. Insändaren tager sig ock friheten påpeka nödvändigheten af utfär landet af en författning eler bekantgörandet af de äldre, som redan äro publicerade, hvilka förbjuder, utan vederbörligt tillstånd, eho det vara må, att göra utfyllningar i vattnet. Såsom stöd för denna åsigt må det tillåtas honom anföra ännu ett exempel. Sedan bolaget för Dockan, som är anlagd på den så kallade Beckholmen, tillträdt denna holme, har dess område redan på dessa få år blifvit betydligt utvidgadt på det kringliggande vattnets bekostnad. Pråmar äro försänkta, hvarpå en betydlig stor brobänk är uppförd. Bredvid densamma, straxt till venster då man passerat bron, utfylles dagligen med spånor och afskräden, så att en så stor. fast mark redan erhållits, att en hög brä. stopel nyligen derpå nppres.es. som ännu ligger qvar, och om några veckor är en ny plats färdig straxt bredvid att kunna uppbära ännu en dylik. Enhvar, som vill göra sig den ringa mödan af en vandring dit, kan sjelf öfvertyga sig om förhållandet. Brädgårdarne der bredvid försumma ej heller tillfälle att genom pålning i sjön utvidga sina områden. Tala dessa förhållanden ej tillräckligt? OSA ASSR TENREETS