Aftonbladet – 14 september 1865, sida 2

med mat till henne. Denna gång nedlät sig Beatrice icke ens att tilltala henne, och hennes ögon stodo fästade på boken. Sålunda förflöt dagen. Beatrice rörde icke maten, och då middagen ko :, och mrs Scot åter visade sig, fann hon den andra måltiden lika litet rörd som den första. Hon försökte att k.s!a en blick på Beatrices an: sigte, lör att deruti läsa huru hon bar denna länga fasan; men miss Gordon stod vid det öppna fönstret, såg ut på sina träd, på hvilka den nedgående solen kastade sina gyllene strålar, och vände ryggen åt mrs Scot. Den berättelse, som hushållerskan eflade rörande Beatrice, tillfreasställde förmodligen icke fullkomligt hennes herre, ty knappast hade fem minuter förgått, innan dörren åter öppnades, och mr Gervoise i egen person trädde in. Denna gåvg vände Beatrice sig om. Miss Gordon, sade han med dygdig harm, hvad är meningen med detta? Beatrice log stolt och såg utmanande på honom. CJag sade ju er det, lät hennes svar. SJag sade ju er et, att eu frimodigt hjerta har andra medel att skaffa sig friheten än med tillhbjelp af fönster och dörrar. Jag är inte någon tam fågel, mr Gervoise, som man håller i bur och som der fär sin föda. Försök om ni genom hunger kan tvinga mig till lydnad och besegra mig på detta sätt, om ni kan eller vägar. Miss Gordon4, sade mr Gervoise i en kall och bestämd ton, ni kommer inte att lemna detta rum förr än ni erkänner er be: segrad. Utan att afvakta hennes svar, lemnade han rummet och stängde dörren efter sig. Solen gick ned, skymningen och natten kom. Intet ljus bars in till Beatrice. Fullständig inspärrning med alla dess behag, tänkte hon; nå ja, jeg får väl lof alt underkasta mig det.8 (Forts. följer).