Aftonbladet – 14 september 1865, sida 2

a ,, OP RR gzer, så är der dock , alt om icke de fem konstnärerna återvända, så kommer teatern att stå tom och dess öde snart afgöras, lig. — En ny metod för insaltning af kött är inventerad af dr Morgan, anatomie professor vid The Royal College of BSurgeons i Dublin och särdeles lofordad af baron von Liebig. Vid den vanliga insaltningen öfvergär, enligt hvad kemiska undersökningar visat, en ganska betydlig del af köttets näringsämne i laken, och denna förlust blir större ju längre köttet ligger deri. Liebig uppskattar deuna förlust till en tredjedel af de näringsämnen som färskt kött innehåller. Dr Morgans metod, som under sakk. nnigu personers tillsyn ntiförts, bestär deri, att sedan till exempel en oxe först blifvit som vanligt bedötvad medelst ett starkt slag i pannan, lägges han på ryggen, hvarpå bröstet öppnas, så att blodet får afrinna. Ett rör, som är försedt med ventil, införes i den venstra hjertkammaren, hvilken blifvit öppnad; rörets andra ända sättes i förbindelse med en längre guttapercha-slang, hvilken går till en reservoir, som ligger högt nog för att åstadkomma erforderligt hydrauliskt tryck. Igenom slangen strömmar nu en upplösning af saltlake, med eller utan tillsats af salpeter och socker, in i det slagtade djurets hjerta och derifrån genom hela ådersystemet samt utpressas slutligen genom den högra hjertkammaren, hvilken äfven för detta ändamäl öppnats. Derunder befrias blodkärlen från de deri befintliga djuriska ämnena. Nu fylles reservoiren på nytt med saltlake, hvilken på samma sätt som första gången medelst det hydrauliska trycket indrifves i den venstra hjertkammaren, sedan den högra hjertkammarens öppning blifvit tillsluten och lungpulsädern ombunden. Både som följd ar trycket och kapillaritetskraften blifva de redan förut från blod befriade kärlen genomträngda af saltJaken, ända tillde finaste förgreningarne. I England har denna metod länge varit begagnad, och, som vi ofvan nämnt, Liebig lörordar den såsom särdeles ändamålsenlig. Vid en sammaukomst i Society of Arts (i London) lemnade sr E. Belcher, öfver inläggningen af kött ned söcker, som, i upplost tullstånd, efter Morgans metod blifvit inpressadt i köttet, tera högst intressanta upplysningar. ?Då expeditionen till Ishafvet skulle algå under mitt kommando? — yttrade han — fick jag amiralitetets tilllåtelse att inlägga en del af värt köttförråd med socker. 41 köttet indrefs nemligen socker, tills af detsamma en skorpa af fernissa bildat sig på köttets yta. AÅAfven salt användes naturligtvis. Köttet nedpackades. torrt, således utan lake. Detta skedde i Februari 1852, och i Juni spisade mina offieerare god biftstek 2f detta kött. Samma ärs julafton hade vi ikaledes stek deraf, och efter 5!(2 års förlop sände jag till amiralitetet ett stycke af emma kött, som var godt och friskt. Förlidt är lät amiralitetet etter denna metod prparera kött i större: omfång; 15 oxar blevo slagtade och dr Morgan fick sjelt preprera köttet; . En del derat blef inpackad i fit, en annan del blet torkad i en ugn vid omkring 409 R. och några stycken upshängdes i en skorsten för att torkas. HEåer 7 månaders: förlopp visade sig allt detta kött fullständigt väl bevaradt.? I Mars 1864 afgick en ung dublinerläkare till Montevideo, för att bereda det der billiga köttet efter dr Morgans metod, och 100 oxar, som insaltades utan att sönderstyckas och torkas, ha redan ankommit till England. Hvilka ofantliga massor af kött, som sålunda kunna hemtas från Sydumerika, framgår deraf, att endast i traktens emkring Buenos-Ayres årligen slagtas milliouer stycken hornboskap blott för hudens skull: Afven i Frankrike har man egnuat år Morgans metod stor uppmärksamhet. Regeringen tillsatte en kowmission för sakens pröfning, och i Juni och Juli månader bleivo försök anställa i Rochefort med oxar och: får, derv:d resultaterna bleivo fullkomligt tillfredsstälande. — Finska natisnaliteten i Norrbotten. En korrespondent trin Haparanda skritver i detta ämne tull Norrbottens-Kuriven: Genom fisske resestipendiaten D. Skogmans epistlr till en af Finlands tidningar, hafva åtskil iga förhållanden i språkligt afseende med den finsktalande befolkningen i ordligaste delen at vårt land blifvit före mål för allmännare uppmärksamhet. I och för sig kan man ej unnat än med bifall helsa hvarje bidrag till kännedom af våra landsmäns vare sig språk, seder eller lefnadssätt; men då sådant sker på sanningens bekostnad, eller för att gilva luft åt förutfattade fördomar, ja, till och med emot bättre vetande, så kan det ej annat än djupt smärta hvarje sann fosterlundsvän och mana till det allvarligaste bemötande. Oaktadt sådant äfven varit synligt såväl i svenska som finska tidnincar, så torde dock yvtterligare ordande i denna fråga ej vara ur vägen, helst det sker. från den ort,.som saken närmast rörer. Först och främst borde hr S. och alla fennomanner, huru ensidiga de än äro, hafva sig bekant, att det i allmänhet icke hör till svenska regeringens muximer att uppträda hämmande mot någon kultnar, vare sig finsk eller svensk, och allraminst att söka undertrycka någon iudivids fäderneärida språk. Tvärtom har hon gjort allt, hvad som ivtvis kan heci ör att Ita Sver.