Beatrice reste sig upp, såg föraktfullt på honom och svarade icke. Mr Gervoise fortfor: sJag skall ännu i afton skicka bud efter mr Ray och låta honom veta min tanke rörande hans uppförande. eMr GervoiseX, sade Beatrice med en viss rörelse, mr Ray är sjuk; var försigtig med hvad ni gör. Dokior Rogerson har låtit mig veta, att den minsta sinnesrörelse kan bli farlig för honom.? Mr Gervoise gaf henne en föraktlull blick. Det är inte nu fråga om sådant, miss Gordon, sade han; Yirågan är den, huruvida ni vill visa er lydig eller inte. Je comprends! svarade Beatrice på franska, i det kon begagnade ett uttryck, som fia gick öfver mr. Gervoises läppar. Mr Ray har, som ni ganska riktigt anmärkte, ingenting att göra med denna sak; frågan ir den: vill jag gifta mig med Antony el jer icke? Om jag inte ger etter, blir jag nsrängd. Mitt svar blir: Stäng in mig på er egen risk, stäng in mig, om ni vågar! Beatrice talade med en klar, bestämd och ast stämma, hvarken högt eller lidelsefull.. Hennes svarta ögon strålade och sände mr 3ervoise en utmanande blick. Ett leende, juft trots allt det förakt som läg deruti, crusade hennes fint bildade läppar. Hon rade aldrig i hela sitt lif varit hälften så vacker som i detta ögonblick, och mr Gerroise, som såg sig sjelf i spegeln öfver henres toiletibord, hatade henne af hjertat för rennes skönhet. Miss Gordon, sade han, jag varnar er ör att söka rymma. Ni fär sjelf bära följlerna. Fönstren äro långt från marken, så tt det skulle vara ett vädligt företag, och sgen skulle ge mig 1ätt. Beatrice skakade på hufvudet och log. tRywmma 4 sade hon, och deriill genom önstret och från mitt eget hus. Ni känner nig inte, mr Gervoise. Nej, tro mig, ett rimodigt hjerta har andra vägar, på hvilka Och nu torde ni let söker sig friheten. Detta ran är rara god och lemna mig.