Aftonbladet – 13 september 1865, sida 3

domstolar i landet. Så önskvärd hvarje för-) ändring härutinnan till sambällets båtnad än är, kan man dock icke hysa någon sangI vinisk förhoppning att se dessa fö. ändrinIgar snart vidtagna. Men det gifves åiskilbhga andra vilkor för rättskipningens lag euliga och ändamålsenliga gång, som med nu bestående former kunna uppfyllas, och som, om de också icke kunna helt och hållet afhjelpa alla de brister, som åtfölja en mindre fullkomlig organisation af domstolarne, likväl väsentligt skulle bidraga att förminska olägeuheterna af dessa brister. Itt af dessa vilkor är, att domarembetena beklädas af personer, som äro dessa vigtiga a fullt vuxna. Om man rätt betänker domarens stora makt och ansvar, så bör man lätteligen finna, att detta embete fordrar sin man — en man, som med skarpsinnighet, rättrådighet och bildning förensr en fast och sjeltständig karakter. Att döma mellan tvistande menniskor, öfver andras egendom, frihet och hf, att försvara den förorättade och och hålla lagens straffande svärd öfver den brottslige, är ett så upphöjdt kall, att endast lättsinnet eller hkgiltigheten kunna undgå att inse huru djup. domarens verksamhet ingriper i eamhällets hela utvecking. Förenämnde vilkors uppfyllande är emellertid beroende af det befordringssystem, som vid emtetenas tillsättande följes, och om insändaren å ena siden icke kan för. neka att man ofta dervid här i landet iakttagit billighetens och rättvisans anspråk, så vägar han å andra sidan tryggt påstå, att man lika ofta åsidosatt dessa anspråk och I gjort betordringsrne beroende af personliga j bekantskaper, relationer, enskilda tycken 0. 8. V., utan att i främsta rummet taga skicklighet. erfarenhet eller föregående tjenstgöring i beräkning. Detta påstående gäller ej blott om de ordinarie domarbefattningarne, utan äfven och kanske i ännu högre grad om de förordnanden, som för längre eller kortare tider meddelat: att samma befattningar föreslå, Då domare på landet söka tjenstledighet, tillgår vanligen så, att till embetenas förveltande under tiden förordnas icke de personer, som på grund af skicklighet och erferenhet äro mest berättigade att vid förordnandet komma i åtanka, utan fast hellre de som föreslås ef den ledighet.sökande lt domaren, hvilken dervid gemenligen. lem. nar sitt lörord åt den som genom slägtskap eller andra förhållanden är: vid honom fästad, eller ock åtager sig uppdraget för billigaste priset. Så finner man unga män, hvilka efter efslutad kurs vid akademien, ett års sysslolöshet i hofrätterna samt deltagande i några ting på landet, beklädas med förordnanden, vid hvilkas utöfvande de endast blifva i tillfälle ott via burult långtifrån de äro att besitta de egenskaper och den praktiska duglighet, som erfordres, för att värdigt och som sig bör fullgöra . sina vigtiga värt. Man invänder väl, att om en underdommare visar sig oskicklig, så finnas korrektiv derför i de högre instanserna; men då man tager i betraktende den tidsutdrägt, som genom vädjande till dessa instanser förorsakas, svårigheten: för rättssökande, isynnerhet på landet, att fullfölja sina mål, samt de mängfaldiga kostnader, som dermed äro förenade, borde väl allt detta tala för den största samvetsgrennhet och noggrannhet vid förordnande af domare. Likaledes invänder man. att om en domare är vräng och partisk, så q agas. Men hvartill tjenar väl en sådun anvklugelse, då den som unser sig orättvist behandlad i ce flesta fall ingenting förmår bevisa, och domaren dessutom i bästa händelse fälles till endast obetydligt ansvar? Att ur protokoller leda i bevis domarens vare sig vrängvishet eller partiskhet under ett måls handläggning är väision omöjligt, då han ofta sjvlf fört och : vitsordar protokollet. En orätt dom kan man få härd, men mot oriktigt uppfattade ; protokoller finnes ingen bot. I En sådan otillbörlighet vid befordringar, bvilken till föga fromma för rättskipningen mångenstädes förekon:mer och framkallat en fullt befogad klagan, förtjenar att bliiva föremål såväl för lagens högsta vårdares, som en annan makis, nemligen pressens, uppmärksamhet, så mycket hellre som detta betordringssystem på sednare tiden tagit allt mer och mer öfverhanden samt hotar urarta till verklig nepotism. Afven vid ad-! junktionerna inom Svea hoträtt — huru I förhållandet är vid Göta hofrätt kan insäni daren ej bedöma — har ett system gjort Isig gällande, hvilket icke varit egnadt att I framdraga skickligheten och dugligheten. I Yngre män, hvilka hafva relationer och andra företräden, omhuldas och lemnas, såsom I förut sagdt är, alla möjliga tillfällen att skaffa sig meriter, medan andra mera kuni niga och dugliga, men som sakna relationer och slägtskapsförbindelser med höga I vederbörande, tillbakasättas. Man kan visserligen häremot framkomma med den invändning att, då fråga uppkommer, vare feig om Jörordnande till domare å landet eller odjunktioner inom hoträtterna, det icke kan vara möjligt att känna de personer, som ega största anspråken att dervid komma i åtanka. Men will svar på denna invändning får insändaren anvisa ewt medel, hvilket synes honom ligga nöra til hauds och består deri att man, såsom i Finland praktiseras, genom anslag i hofrälternas förmak kun ledigheterva, då de som önska att vid tillsättnipgarne ifrågakomma blifva i tilltälle att derom göra anmälan. Eit dåligt befordringssystem medför många vådor för rättskipningen, År en domare sitt kall vuxen och uppfattsr rät sin pligt, då upplyller ben ock sitt embete efter bästa förmåga; är ban det icke, då hjelpa i hvarken goda lagar eller den bästa organiI sation af domstolarne. I Ett annat vilkor för rättskipningens lagenliga och ändarvålsenliga gång är, att domaren gör afscende på de rättsökandes beI qvämlighet och förminskar så mycket i hans jörmäga står det obehag, som ändå alltid åtföljer lagens anlitande. Ett dyhkt tillmötesgående är dock knapAS BA -—— ÅRA RA RK RT