Aftonbladet – 13 september 1865, sida 2

utan minsta beröring med utlandet, och redan herrskat på Faraonernas tid, likasom de utbredt sig i länder, der den strängaste gränsspärrning varit införd. Euligt till Times ankomna bref af den 25 Augusti, hade då ännu icke något sjukdomsfall visat sig i Irland; men förskräckelsen der är så stor, att man enhälligt fordrar irländska hamnars stängn.ng för engelsk boskap. Inrikesministeriet i Danmark har aflåtit ett cirkulär till samtlige amtmännen, hvari meddelas att engelska regeringen, med anledning af den utbrutna boskapssjukdomen, uttalat den önskan, att på de platser, hvarifrån boskap utskeppas, en omsorgsfull kontroll må utöfvas å djurens helsotillstånd. — Intressant jordfynd. För danska oldnordiska museets räknmg företagas gräfniugar i Vi mosse på Fyen och fornsaker af stort intresse ha anträffats. För någon tid sedan päträtfades i denna mosse en kam af ben med inristade runor, och i dagarne har man funnit en snickarehyfvel af ask, synbarligen afsedd för hyflande af lansskaft, af hvilka en stor mängd anträffats i mossen. På denna hyfvel fianas tre olika inr.stuingar i fornnordiska bokstäfver, utom några oläsliga lemniogar af en f erde inskrift. Detta är af största värde i etnografiskt afseende, säger Fedrelandet, ty det bevisar, att de arbetare, som i sin verkstad för 1500 år sedan roade sig med att rista skrilt på hyfveln, voro nordiske män och att de andra töremålen, som äro gjorda af dem, också äro nordiska, uvågot som deras stil och karakter redan tillräckligen visa. FE — Demonstration mot svenska flaggan i Danmark. I Snällp. skrifves: I Danmark finnes en gammal förordning, som förbjuder enekild person att vid sin bostad hissa annan flagg än den danska, och denna förordning har helt nyligen blifvit tillämpad mot den svenska flaggan, på sätt följande händelse visar: Hr W. Rönström, associd i handelsfirman Fritsche Rönström, och hvilken en längre tid varit bosatt i Köpenhamn, har för sommaren hyrt si: ett landtställe i närheten af Bernstorf dit ban hvarje afton, efter slutade görmål i staden, begifvit sig. Såsom född sversk har han på sitt sommarnöje hissat svenska flaggan, — flaggning är nu en gång ett allmänt bruk i Danmark. Detta ansågo hvarken han eller någon af hans bekanta för någon politisk demonstration och halfwa sommaren fladdrade de blågula färgerna från flaggstången, rundtomkring omgifna af rödhvita Dannebroger. Men en vacker dag, kort före landtbruksmötets öppnande i Malmö infann sig hos hr Rönström en polisbetjent, som höfligt anmodade honom att icke vidare hejse det Svenske Flag?. IMHr R. nttryckte sin förvåning häröfver, meen polisbetjenten förklarade att han handlade: enligt sina förmäns befallning. Hr R. efterksom tillsägelsen, men berättade saken för mågra danska bekanta, hvilka förvånades öfver detta beteende å polisens sida och uppmanade honom att behälla sin flagg uppe. Detta gjorde hr R. likvälieke, och på en hel månad syntes ingen flagga på hans landtställe. Men kort före ryska storfurstens besök i Köpenhamn fick han besök af en bekant från Sverge och på aftonen hissedes till den ankomne gästens ära svenska :laggan. Tre dagar derefter, klockan elfve på aftonen, dagen före ryska flottans ankom-t, infann sig polisbetjenten ånyo hos hr R. och gjorde honom förebråelser för det han hissat svensk flagg, samt företedda en skriftlig order från Birkedommeren Justitieråd Flensborg, enligt hvilken order polisbetjenten egde att otördröjligen begitva sig tillhr.R. och törbjuda honom att ej mera hissa svenska flaggan, såvida han ville undvika de böter, som enligt en viss lagaragraf kunna äådömas hvar och en som i anmark hissar annan flagga än den danska. Hr R. invände att svenska flaggan otaliga? ginger varit sedd i Köpenhamn vid atskilliga testiiga tillställningar, i Tivoli och på flera andra ställen. Men polisbe-jenten åberopade sin order, och mot den voro alla invändningar fruktlösa. Alldenstund en dylik lagparagraf verkligen finnes, måste hr R. antingen plikta eller gömma sin fla ga och oaktadt flera danskars uppmaning att åtminstone en gång underkasta sig plikten, hvilken dessutom icke kunde stiga till något särdeles högt belopp, föredrog hr R. att lyda myndigheternas befallning, då svenska flaggans färger förefalla så motbjudande, att man icke täl att se desamma öfver en i Danmark boende svensk mans hus — ett litet nöje som säkerligen i motsstt fall ingen svensk myndighet skulle hafva missunnat en dansk som varit bosatt i Sverge. — Insp3ktören för räddningsväsendet, kapten C. Kleman, meddelar förvaltningen af sjöärendena under den 10 dennes: Från uppsyningsmannen vid räddningsstationen Wiken har ingått rapport af följande innevall: SAN as oo 2 (ÅAR AA a AA