Aftonbladet – 12 september 1865, sida 3

Rörelse arne cch isyhnerhei de 8. kl? Fenians?, hvilka vilja bilda en särskildt irlänoskt kovungarike, i södra delen ar ön gripit så starkt omkring sig, att engelska regeringen sett sig nödsakad au föröka militärstyrkan derstädes. Mau anta ver, att det isynnuerhet år de från Amervik: hemkomna irländarne. som ha sutat detta hemliga förbuud i änvdamäl att lösshta trån Evglavd; åtminstone hoppas fen purilet på ett krig melian England och Amerika, i hvilken händelse partiet anser tet otvisvelak:igt. att en unomstisk flotta skall landa vid Vale cia, hviket skulie bh ugnalen till hela Irlands resning. Både pois och militär i södra Irlaun hälla dagligen jugt efter fenians. Dessa exereera vanligen 1 hopar af 100 ull 200 man, för det mesta uvgt folk. Hvarje ijugutal har en befälhaivare med en grön käpp i hauden. Deras marseillaise, hvi ken de vupphörligt sjunga. börjar sålunda : The Green vbove the Reed? (det grönn ötver det roda). Med det röda menas engelsmännen. TYSKLAND. Det visar sig allt mer och mer, att Elbehertigdömena äro föga belåma med den ställomg de sjelive beredt sig och speciel: med Gasteinertördraget. Sälunda hölls den 3 dennes i Neuminster ett möte af delegerade från de schleswigholsteinska föreninvarne, hvarvid utfärdades en uppmanivg till tycka folket att understödja holsteinarue i neras karp. En understödskassa har blifvit upprättad för patrioter. Församlingen vidrörde äfven, enigt hvad gärdagens telegram upplyser, frågan om en eventuel skattevägran. Härifrån gör dock Lauenburg ett undan tag. hvilket land tyckes ävnu letva i eu verkligt sallhetsrus. Angåence intörliltvandet med prevssiska monarkien yttrar t. ex. Lauenb. Zeit: Omsider är det då afgjordt: Lauenburg skall evligt Gausteinerlördruget ullfalla Preussen. Våra stäv :eskola till frågs.s rörande det förhällande, hvari vi komma att så till Preussen. Lauenburg bur sina ständers klokhet att i rattan tid anhälla om införlitvande med Preussen att macka för den ovärderliga iördelen atv hu blitvit befrivdt trån krigsomkostnadernn, hvilka enligt wiehertrektaien ar 1864 kulle tördelas på alla 3 hertigdömena efier betiolkvingens arnial. Hade vi icke på detta sått förvärtvat oss Preussens vålvija, utan lugnt sett på bändelsernas gång eller, såsom nägra af vära framtidsmän önskade, sluitt oss till Holstein och sugustenburgaren, så skulle Preussen icke skärkt os8 en skilling. — Lauenburgarne böra alltså vara sjna stävder tacksomma för deras kloka beteende. Uuder de sista 50 ären ha i de fl: sta andra tyska stater nya ider och för hällauden utveck!at sig. men Lauenburg har stått qvar på samma puvkt. Under den nya regeringen skall det bl: ennvorlunda. Vi helsa den nya tiden med vär store skalds ord: Det gamla störtar tillsammans och ur ruinerna öppblomstrsr ext nytt hi? Apropos uugusterburgaren, berätta tidnivgsroe om ett ganska lustigt möte mellan hovom och den nyutnämnde preussi-ke kommissarien genera Mantevffel på bangården i Neumänster. E: ögouviune omtalar, att prinsen. som käuner generalen från Berlin, gick fram till hosom och helsade på honom just som han sig ut ur jernvagskupes. Generalen frågade helt kallt med bvem hav hade den äran att tala, och då p:eteudenen förundrad sagt att han var arfprinsen al Augustenborg, vexl.des några ord om vädret och truppföräudrinugarue, hvorpå generalen anmärkie at det visst var tid på att stiga i kupn igen. — Detta uppträde a ha gjort ett mycket däligt iutryck i iel. ig