Aftonbladet – 12 september 1865, sida 3

sedda visthug, hvaråt de måhändda glädt sig, tillimtetgjorda; näringsidkarem ser sin rörelse, hvaraf han och hans familjj i många är lefvat godt, för en tid förstörd, och hela staden nedsänkt i den bedröfliga belägen het. att nödgas lefva af allmosor, hvarvid det mest upprörande ändå torde vara an en mängd arbetsfolk, som med sitor sparsamhet under längre tid förvärlvat sig en liten gård jemte bohag; men icke lhar detts försäkradt, nu med ens se det tillintetgjorat och s8:g sjelfva utblouade— — — vch då man såsom eit appendix till denna tafla fram hå ler de sviter en sådan olycka kan hafva för andra städer, derigenom att assuransen är ställd på tillskowt, hvilka för närvarande äro så berydliga, att de för en del huse gare uppgå till tusentals riksdaler, och för hvars utibetalande också en mängd arbetsfolk m. fl., som möjligen hafva en gård koja med stor skuld säkerligen komma i stor förlägenhet; — med tanken, säga vi, på allt detta har den frågan trängt sig på oss: ha lagstiftarne gjurt tillräckligt för att i detta afseence suka att skydda individen för så oerhörda förluster? och vi kuvna härpå endast svara ett bestämdt och ljudligt nej. I fråga om kontrollerandet al städernas brandväsen så återstår mycket att önska och man kunde befara att det går derhän — såsom en tidning nyligen uttryckt sig — att vederbörande kommunalstyrelser göra en konst iallt hvad brandväsen keter. Månne det icke är lagstiftarens ovilkorliga åliggonde att, likasäväl som han genum straffbestämmelser söker skydda statens inbyggare mot tjufvar och rånare, ge nom föreskrifter i allmän lag söka att skydda kommuner och individer från sådava förluster som genom lojhet och waktiätenhet af pligt möjligen kunna drabba dem? Jo, och detta så mycket hellre som tjutven, evligt ordspråket, lemuar uågot qvör men eden intet. Säsom stöd för våra påståenden anföra vi, utan att behöiva rämna nögot specielt fall, att man vid mindre eldsvådor samt ofning med brandsprutor sett att dessa varit i nära odugligt skick, slangarne så otäta sett omnäcfört indre vattenstrålar LT stäl: et för! en te Maiskapets öfring förde icke heller på alla ställen vara tilltredsetalIande. Hvärje stad bar visserligen sin brandordning, vuen att denna riktigtvetierletves, täfvevsom att hvar stad hur envdwglig och tillräcklig attivålj för slätknivg är det för Rvilket vi vu påså atv allmänna lagen borde hafva besiämda och speciella före skrifter. Vi vilja hörutingan föreslå 1) att, genom en för hela riket gällande förordning, hvarje stad elier köpiug som eger mer än t. ex. 300 invänare åludes att hafva ett efter behotvet och siadens storlek lämpadt avtal spruior (i detta fall borde städer och köpinsar klasefticeras etter antal invånare) med alla tillbehör ar ullbrivgare, brandsegel, m. m.j 2) att ett visat, för sprutorna och vatienlangoisg behöfligt antal af kommunens yugre, manliga befolkning (t. x. mellan 18—25 års ålder) åludes att tjensigöra vid brandverket, och att vid eldsvådor ivfinna sig sami icke, vid kroppsstraff, vika derisrån; beltälet kunde, såsom nu, till-ättas, genom val, af kommunen ; 3) att af en under regeringen omedelbart stående myndighet utsändas kontrollörer -engång hvarje är för att besöka ella de städer och köpingar i riket hvi!ka, genom ofvan föreslagna lagbestämmelse, äro älagda hälla brandredskap, dels för att antingen vitsorda densammas duglighet eller att föreskrifva behöfliga förbättringar, hvilkas verkställande sedan borde ötvervakas, och dels för att på sället anställa Ffnivgar med det för brandverket kouskriberade manskapet, att meddela befälet räd i afseende på sprutors ändamälsenligaste servering, brendsegels fö rande m. m. der detta kunde vara af nö den. : Vi öfverlemna åt de större tidningarne att närmare utveckla detta ämne, som vi här endast lösligt framställt, på det man må kunna lägga ett sundt och utförbart förslag på riksdagsmännens hjertan. Vi äro öfvertygade att hvar och en, med hänsyn till åtekilliga företeelser, inser aut någo: härutinnan mås:e göras, och det snart för att väcka kommuverna ur deras lika ofoör svarliga som oförklarliga lojhet i afseende på ändamålsenlig släckuingsredskap. 3 PS