Aftonbladet – 12 september 1865, sida 3

Och allt är således slut! sade Beatrice och betraktade den döde mannen, som för en timme sedan hade stått varm och letvande framför henne. sJa, allt är förbi; det esmärtar mig att behöfva säga det, svarade duktor KRogerON. Det var väl sleg, kan jag tro? inföll mr Gervoise. Ja, alldeles riktigt. Suckurs goda mr Raby! Jag fruktar. monsieur Panel, att det var edra fickra an: rättningar som vällade olyckan. Jug frukwar det verkligen. Beatrice gul härvid sin styffar en skarp forskande blick, som han ;uthärdade med det största lugn. Och detta var slutet på mr Raby. Några få spur se nare följde mr Gervoise honom tll grafven. Då han kom ulibaka hem etter begrainiogen, sade han uil sin hustru, hos hvilken Beatrice för bgonblicket vr inve: Jag är riktigt ledsen för den stackars ror Kaubys skull; men han borde ha vetat bättre; doktor Jones hyde varnat honom for att föra hög diet, och den stackars hederlive mr Raby wille nödvändigt lefva högt, Det var Ikväl inte gikten, som ryckte bort horom, utan det var sl g. Siuckars mr Raby! Vi skola alla sakva honom!? Gud hjelpe mig!? tänkte Bearice; det var för una skul: som Genue man gick ur verldeu ÅDERTONDE KAPITLET. Det finnes ev genmmalt kändt ordspråk. som rör Rom och de många väger som leda vit. På semma sätt förhaller det sig med en stork viljas inäl; hvarje väg kon bära! dit. Mr Gersoise, som askydde dGirekt