Aftonbladet – 12 september 1865, sida 2

förbryllad. Täuk om hon, när allt komme omkring. icke vore galen! Ack, huru lyckligt om Jones nu hade varit der! Beatrice säg den fördel hon vunnit och fortfor: ?Man ville att jag skulle gifta mig med Antony Gervoise. Känner vi honom, mr Rahy?? Han var inte hemma då jag sist var här. Det var skada, sade Beatrice med ett bittert skratt. Han är en tam tiger. ska jag säga er. Han slickar er hand och är ärdig att uppsluka er. Man kan knappast bli ond på hunom derför. Det är så hans sätt. Mr Raby tyckte om rent språk; han var af nauren en enkel och praktisk karl, och Beatrices lilla harang om den tama tigern ingat honom be ynnerliga tankar. Med en list, som ej låg i hans natur, och som endast en stark sjelfbevarelsedrift kunde framlocka, lade han ut en snara för Beatrice. sÄr denne unge man verkligen en tam tiger? frågade han. Ja, det är han verkligen, och en vacker tiver t ll på köpet; en riktig inföding från Bengalens skogar, grym och feg. Ni skulle se hans leende; det är förfärhgt och dock så ljult. Mr Gervoise har ei kopparstick som påmiuner derom. Det är en Johanna af Neap I af Vinci — en vacker, förtjusande flicka, med ljufva, men i hög grad trolösa läppar. Hn var också ett qvinligt Blåskägg och tog lifvet ar alla sina män. Afven hon var en tigrinna.? Beatrice talade med en viss häftig liflighet; hennes ögon gnistrade, hennes läppar skällde at rörelse — hon var verkligen upp: hetsad. Me Raby betraktade henne, och en dunkel öfvertygelse om att Beatrice å minstone var på vauvsmuers braut, om hon också ännu ieke hade ötverskridit dess förfär