Aftonbladet – 12 september 1865, sida 2

Hur står det till, mr Raby?? frågade hon och sträckte fram sin hand. Jo, jag tackar, mycket bra?, svarade han och försökte se lugn och trygg ut; hur mär ni sjelt?? 7Jo, jag mår förträffligt, svarade Beatrice glädtigt. ki: Raby längtade att fråga om hennes hufvud värkte, eller om den blåsiga morgooven icke gjorde aw hon kände sig nervretlig; men han lade band på sg, och okunmg om det besynnerliga 1 sit sätt, stod han och betraktade henue, utan at gå ät sidan för utt låta henne passera ell:r sjelf försöka att komma fram. Bearrice betraktade honom :ppmärksamt ?Vill ni komma och bese trädgården, tur Raby?? frågade hon muntert. Mr Raby vågade icke afslå anbudet, och så begälva de sig af. De hade icke väl kommit utom hörhäll, förr än Beatrice hastigt yttrade: Mr Raby, är pi ond på mig? Gjorde jag orätt uti ott skrifva?? Mr Raby skyndade helt törskräckt att svara : Nej. jag är visst inte ond; det var mig ett stört nöje att få ert bref, och det är mig ett stort nöje att se er! ?Jag skulle kvappast ha trott det, sva rade Beatrice torrt. I ala händelser är jag öfvertygad att mr Gervoise sagt er någonting om mig.? Jute ett ora, inföll mr Raby med stor bråaska. Bearice såg misstrogen och ledsen ut. THvad det än må vura, for for hon, 7så 70 inge ntung om mg, sum Inte er egen er iarenhet bekräfltar. Hon talade med ett dystert allvar, som frapperade mr Raby. Han kände sig helt