nerich meddelat tvenne literärbiografiska utast öfver Wergeland og Welhaven, med vanig smak och sakkännedom utförda. De äterinnas, på svenska öfversatta, äfven i den iteraturhistoriska afdelningen af förfettarens ryligen utgifna danska och norska Läsestycen. Vid den utveckling, fotografien numera vunnit såsom en både nyttan och nöjet tjevande konst, är det ej blott förklarligt, utan ck önskligt, att dess teknik får en vetenkaplig behandling, attnya upptinningar bevantgöras och pröfvas. En Fuldstendig Veiedning i praktisk Fotografi af Kleffel, på dan ka öfversatt samt den i Köpenhamn utkomnande tidning för fotografi, synes visa att vårt grannland konkurrensen gjort det bevöfligare för denna konsts utöfvare att följa ned sin tid, än hos oss. Af Dansk Maanedsskrik ha vi mottagit fö ta bandets sjette samt andra bandets förta och andra häften för detta år, innehålande bland andra läsvärda uppsatser en literär historisk skildring af H. Wergelands ingdomslif, författad at norrmannen Hartvig Lassen (utgifvare af Wergelands arbeten åväl en fullständig upplaga som två band valda skrifter); en uppsats om teatersäsonsen 1864—1865, som gjort verklig sensation Köpenhamn och föranledt skarpa genmä en; bilder ur Sverges nyare historia af dr J. Forchhammer, som förut i samma tidskrift krifvit om Gustaf IV Adolf och finska kriset. Den närvarande afhandlingen gäller rertig Carls riksföreståndarskap och komner att fortsättas. Utgifvarens -bemödande utt sprida kännedom om svensk litteratur ch svenska förhållanden har, i förening ned de utmärkta pennor han för detta änlamål vunnit, utan tvifvel ej litet bidragit att åt hans tidskrift bereda det välförtjenta inseende och den betydande spridning, hvaraf len är i besittning. I bearbetningen af Nordens fornspråk och fornhäfder hafva danskar och norrmän tagit törsta andelen af arbetets ansträngningar och ära, medan vi svenskar till god del äro deras lärjungar. Mot namnen Rask, Peersen, Worsaae, Munch, Kayser, Unger, m. fl. ha vi ej mänga att uppställa; emelertid är det synbart, att vi för närvarande förbereda oss att faga en verksammare anlel i gransknincen af nordens äldsta odling. Den förnämsta källan för kännedom derom, den gamla litteraturen, är rik uog för att kräfva ökade srbetekrafter, och de böra cj förspillas i ofruktbara strider om hennes egentliga namn — om hon är isländsk, eller fornnordisk eller fornnorsk, eller ännu nå oot annat. För sitt arbete om Eddasprogets Syntax har hr M. Nygaard, adjunkt vid Kristianssands katedralskola, funnit en neutral titel, som lyckligt undgår ett kittla och reta den filologiska patriotismen vare sig vester eller öster om fjellen och sundet. Detären förtjenst — låt vara underordnad — som äfven ref. tår att uppskatia, medan han åt män af focket måste öfverlåta det kritiska bedömandet af den lärda afhandlingens vetenskapliga värde. Då hittills så föga skrifvits om det nordiska fornspråkets ordfogningslära, och då detta lilla ofta rog ej behörigt skiljer mellan olika perioder i språkutvecklingen, utan sammanlör språkföreteelser tillhörande vidt åtskilda stadier i språkets historia, eger förf:s afhandling, som angår en särdeles skarpt beg:änsad afdelning inom litteraturens och språkets lif, ett dubbelt anspråk på de sakkunniges uppmärksamhet. Bland de skrifter om den politiska skandinavismen, hvartill de sednaste ärens tilldragelser — norska frågan och danska kriget — gifvit anledning, äro få som i så hög grad förtjena och i så ringa grad lyckats tillvinna sig allmänhetens intresse, som L. Westrems broschyrer, bland hvilka den sista bär titeln Nogle skandinaviske Betragtninger. Vän eller fiende af skandinavismen, mäste enhvar hysa sympati för den utpreglade lefvande öfvertygelse, som talar ur hvarje rad och som låter oss under de döda bokstäfverna förnimma ett varmt och starkt klappande bjerta. Och äfven de som, med den politiska skandinavismens id6 till syfte och rättesnöre för sin verksamhet, men oenige med förf, beträffande det närmaste målet och medlen att det vinna, af honom hårdhändt behandlas, kunna ej avnat än beundra den energi, som flammar i hans tankegång och hans bevis. Westrem vill ej veta af någon annan skandinavism, än ren amalgamation i allting — samma institutioner, ett blott efter folkmängden sammansatt gemensamt parlament för alla riksangelägenheter, 0. 8. Vv. — på sin höjd med undantag för de kommunala ärendenas specialiteter. Det skall ej nekas, ått han ser sakerna istort; det hjelper honom att till noll reducera åtskilliga svårigheter, som — alltför gerna — må kallas småsaker, men som dock äro blott allt för verkliga. Dem, som ej följa honom obetingadt på den banan, förklarar han utan krus och komplimanger för antiskandinaver?. Det är onekligen att gå nigot för raskt till väga. Om en amalgamation af de nordiska folken är möjlig, nyttig och ken på naturlig väg, utan konstlade åtgärder, af sig sjelf utvecklas i tidernas längd, så lärer väl flertalet af dem, som nu med skandinavism förstå en ordnad politisk sammanslutning af de tre rikena till en enhet mot utlandet, med bevarande af hvarje folks beslutanderätt i inre ärenden, ej hafva synnerligt att invända mot ett sådant resultat. Men, att de nu lemna detta derhän, att de fästa sin blick endast på det för den närmaste framtiden nödvändiga, bör ej hindra förf. och de med honom liktänkande att arbeta endrägtigt tillsamman med de förra. — — En ny upplaga af Montaignes Essais utifves hos bröderna Garnier i Paris, och ha redan två delar utkommit. Tredje delen, hvilken den bekante historieforskaren Feuillet de Conches ombesörjer, innehåller: Lettres inedites de Michel de Montaigne et de quelques autres persomnages, pour tenir å Uhistoire du 16 sieele?. Värdet af dessa samlingar skall dock icke vara synnerligt stort i afseende å sakförhållanden. — Furst Adam Czartoryskis skrifter och brefvexlingar. Utgifvarne af Biblioteka Polska i Paris ha af den aflidne furstens familj erhållit bemyndigande att trycka denna samling, som kommer att utgöra ett vigtigt material till Po