Aftonbladet – 9 september 1865, sida 2

ma det angrepp, at hvilket hon hade känt sig så djupt sårad. JUTTONDE KAPITLET. Veckan var förgången då Beatrice och hennes styffar möttes i trädgården. De sände hvarandra genast en krigslörklaring; Beatrice hade icke något på hufvudet, och mr Gervoise gjorde sina invändningar deremot. Hon kastade de rebelliska svarta loc karna tillbaka och svarade, att hon icke tyckte illa om att vinden blåste på henne. Det var mr Gervoises vena, att, då han ville reta Beatrice till olydnad, börja mycket långt hort frön sitt mål; då han nu önskade utt hon skulle gifta six med Antony, sade han följaktligen, ew han icke tyckte om ait hon spatserade omkring barbufvad och att han förbjöd det. Beatrices svar stod just icke i så synnerligt nära sammanhang med hvad som yttruts. Mr Raby kommer enart?, sade hon. ?Jag skref till honom och berättade, att ni vill att jag ska gifta mig med Antony, och derför kommer han hit.? Du tillsiår således rent ut att du skrifver till min vän Raby blott och bart för att stifta osämja oss emellan ?5 PJag! utbrast Beatrice i all sköns oskuld. ?Jag har bara berättat honom, att ni vill att jag ska gifta mig med Antony; deremot har ni väl ingenting att invända?? Mr Gervoises styrka låg mera i handling än i ord; Beatrice deremot hade en qvick tunga och var icke sen att begagna den. För öfrigt, om mr Raby verkligen vore i antågande, kunde mr Gervoise icke nog hastigt traga in sina born; Joh följaktfigen