Aftonbladet – 8 september 1865, sida 2

OD Till herr justitiekanslern. nm Herr advokatfiskalen F. A. Billbergh har nu-le mera till K. M:ts och Svea rikets hoträtt inkommit med slutpåståenden i det mål, han vid nämnde si hofrätt enligt hr justit:ekanslerens ordres anhänr giggjort mot hr polismästaren och riddaren af ia S:t Olafsorden Adolf Wallenberg för missbruk aj under de bekanta Marsdavarne 1864 af den makt re och myndighet, hans embete som polismästare d honom förlänar. fc Undertecknad, som till följd af en till all-ld mänheten ställd ofliciel uppmaning. att genom a inlemnande af upplysningar bidraga till utre-t: dande af de förhållanden, som kunnat ligga till 1v grund för de omnämnda oroligheterna, genom s till hr justitiekansleren inlemnad rappor: sökt gå tj denna uppmaning tiil mötes, samt fortfarande är s på det högsta intresserad för att en sådan upp-n rättelse meddelas hufvudstadens förfördelade be-!b folkning, att densamma blir fullkomligt tryggad a emot att det lindriga i bestraftningen kunde för-In anleda till upprepande af det öfverklagade beklagI e liga maktmissbruket vågar härmed underställa o. hr justitiekansleren några frågor, som till följd ni at min egenskap af icke-jurist och min derat härflytande obekantskap med juridikens formella j labyrinter möjligen kunna anses obefogade och enfaldiga; men hvilka. som mig synes, framställa y sig sjelfva för ett vanligt sundt menniskoförstånd n och endast grunda sig på min Känsla för lag och n rätt. d Allmänheten har på grund af det allvar, hvard med hr justitiekanslern tagit sig dess sak om le hand, väntat att undersökningen i hofrättend skulle leda till lika allvarsamma resultater; men å då denna dess väntan synes besviken genom hrg Billberghs slutpåståenden och ingen annan tyc-t: kes vilja underkasta sig obehaget af att föra all-e mänhetens talan inför hr justitiekansleren, harg jag genom denna min skrifvelse velat fritaga mig L från förebråelser för att icke hafva gjort hvad il h min förmåga stått, för att få ett mot den all-le männa rättskänslan stridaude förfarande beifradtk samt belagdt med ett straff, som mnåsot så när svarar mot den grad af brottslighet, hvarmedt rättsmedvetandet redan stämplat detsamma. Som 1 jag dock icke vill upptaga hr justitiekanslerens för rättskipningens öfvervakande dyrbara tid med alla de sjörjsmål, som här kunna framställa e sig, vill jag inskränka mig till följande, hvilka 4 jag med fullt förtroende öfverlemnar till hr ju-g stitiekansleren att med anledning af dem enligt s godtfinnande förfara, för såvida hr justiekansle-k ren finner dem värda något afsende. f i e 1 1 1:o Hvarför har hr Billbergh behöft så läng tid för åtlydande af hr justitiekanslerens ordres om åtals anställande, att han först på årsdagen af tumultet, eller den 8 Mars 1865 blef färdig med sitt memorial till k. hofrätten, en för de oinvigde oförklarlig långsamhet i ärendenas gång, som haft till följd att en del detaljer hunnit af-1 glömmas, och ett, troligen ganska vigtigt vittne, s Å. Haglund, hunnit med döden afgå? I 2:o Hvaraf härleder sig den för de oinvigie lika oförklarliga brådska, som efter ett så långvarigt tålamod den 15 Maj angrep vederbörande och visat sig deruti att hr Ganer. som först d-nna dag kom tillstädes och anhöll, att vid annat tillfälle få uppgifva namnen på de personer, han önskade få hörda, förständigades att redan dagen derpå. d. v. s. den 16 Maj, mförhr 1 advokatfiskalen uppgifva alla dem, å hvilka han ( ville sig åberopa?? Eller är det icke alltid tilllåtet att i en rättegång åberopa vittnen, i den mån målets gång sådant kan föranleda? 3:0 Då k. hofrätten förehaft detta mål för slutna dörrar, så att ej allenast tidningsreferen, ter nekats tillträde, utan äfven flera som voro i målet intresserade. såsom t. ex. hrr Minnich och ! Ganer såsom protokollerna antyda, fått tagajls 1 I afträde, när den del i målet, som dem personligen rörde, för tilltället var utagerad, framställer sig den frågan: Kan det vara med svenskt rättegångssätt öfverensstämmande att utföra en rättegång, så att säga, i smyg, och ej, såsom vid andra underrätter sker, för öppna dörrar? I K. hofrätten kan väl nemligen, då den i nu ifrågavarande mål är den första instansen, ej annat än som underrätt anses? Eller skulle den kännedom om målets gang, som genom allmänhetens till-4( träde till domssalen vunnits, här kunna hafva , varit skadlig för ärendets utredande? 4:0 Då hr Ganer, såsom icke egande en jurists resurser, ej ansåg sig med lika vapen kunna utkämpa sin rä tegång mot hr polismästaren, egde j f Å ! ; han då ej rättighet att, såsom hr hofräusrådet Lagerbjelke i sin reservation till protokollet af den 22 Maj för sin del medgitver, i rättegången begagna sig af det biträde, hvaraf han ansett sig vara i behof? Eller finnes något lagrum, som tillåter någon, eho det vara må, att med förnekande at ofvannämnda rätt och utan anmodan tilltruga sig att vara annans sakförare? 1 5:0. Som hr justitiekansleren yttrat sin åsigt derom, att det sätt, hvarpå hr polsmästaren Wallenberg och hans biträden aftonen den 6 Mars behandlade folket, antagligen varit anled ! ningen till och sedermera vidare befordrat delsamma afton oci. nästföljande dagar från folkets sida föröfvade våldsamheter, och som något förhör icke blifvit anstäldt med poliskommissarier och konstaplar rörande de order. hvilka denna dag meddelades, och hvilka genom ett märkvärdigt vist förutseende haft till följd, att ej allenast beväpnad polismakt fanns utkommenderad, utan äfven sprutslangar till vattenöfrerspolning lära varit iordningställda. samt då det väl kan antagas att en fullständig redogörelse för hvad sig under hela tumnltet tilldragit icke kunde annat än förskaffa hr advokatfiskalen märkliga upplysningar för sakens rätta bedömande, i stället för att nu vittnena endast blifvit tillfrågade om och icke omvittnat annat än några få till tid och rum mycket inskränkta tillfällen ; som den åtgärden att den 6 på aftonen mot deras vilja föra en mängd personer i häkte, eller. såsom hr Wallenberg behagade uttrycka sig. taga dem till vara, icke kunnat rättfärdigas af att dessa personer (åtminstone på långt när ej alla) begått något brott, ej heier. såsom händelsen var med hr polismästaren. saknade förmåga att taga vara på sig sjeliva, utan till större delen sluppit med en varning, som dock fullkomligt förlorade sin udd. derigenom att den tilldelades de förolämpade af den förolämpande, och då det väl icke kan vara tillåtet att häkta oförvitliga personer på blotta misstankar, men hr advokatfiskalen, detta oaktadt, nöjt sig med att icke betvifla hr polismästarens förklarande; som, enligt med hr Wallenbergs rapport till hr öfverståthållaren af den 16 Mars 1864, vattenslangar blifvit anbragta å Gustaf Adolts torg vid vakten samt i hörnen at Malmtorgs-, Regerings och Arsenalsgatorna. så att hela torget och nä maste delen af angränsande gator beströkos af vattenstrålarne, och man således har skäl att betvifla hr polismästarens förklarande? till protokollet af den 10 Maj 1865, att sprutningen icke hindrat någon att komma öfver torget eller sträckt sig inpå Norrbro eller någon af hufvudgatorna, och sålunda, enligt ofvan citerade raptort. det skäl kan anses törfallet. som af hr advokatfiskalen anföres, för a!t göra denna till maktmissbruk hänförliga åtgärd ursäktlig; som hr polismästarens (ehuru 32 timmas tid fanns att tillgå) muntligen meddelade, och afåtbörder supplerade, order om vålds användanc af hr advokatfiskalen anses ?mot lag stridande och något lagstridigt väl ej kan af åklagaremakten utan beifran förbigås; i sm ett vittne intygat, att åkaren Andersson blitvit slagen af hr polismästaren och denne dock : ej, såsom då half bevisning mot en icke polismästare förefinnes, blifvit för sakens utrönande ålagd värjemålsed: som man tyckes hafva fäst sig vid det ringa och obetydliga i den skada åkaren Andersson ii lidit, ehuru han funnit sig föranlåten att bistånd i en fältsk uga, och som badaremi MISTA bo ten len le 4