Aftonbladet – 7 september 1865, sida 2

BR Arena så mycket högre värderad, som den var så kort. tJag måste gå tillbaka till min stackars älskling?, tänkte hon; vände derpå ryggen åt sina vänner, såsom hon ofta kallade dem i de monologer, som utgjorde en del åf hennes ensliga lif, och gick med saabba steg fram mot huset. Hon fonn mrs Gervoise liggande på en soffa i sitt rum, och detta rum var nu nära Beatrices. Ty isynnerhet under det sednaste året hade mr Gervoise visat sig benägen att försona sig med Beatrice, hvarför han också, långtifrån att söka skilja henne från modren, hade gjort allt möjligt för att få dem tillsammans. Beatrice, som måhända icke kunde göra honom rättvisa, hade kommit till den slutsats, att han på detta sätt hoppades öka sitt välde öfver henne, och hade hatat honom icke mindre för det att hon i fullt mått hade begagnat sig af det privilegium han så nådigt hade skänkt henne. Men, som sagdt, hon fann mrs Gervoise i sitt rum, såsom vanligt liggande på en hvilsoffa och med ett trött och matt utseende. Fattas dig någonting, min älskling? frågade hon. Har någon varit framme och bråkat med dig nu igen?4 Nej, visst inte, mitt söta barn. Jeg bara längtade efter dig.? Nå, nu har du mig här? Och Beatrice satte sig ned vid sin mors fötter och säg allvarligt in i hennes upprörda anlete. SBeatrice.? Ja, min älskling.? Jag önskar att vi kunde resa — jag längtar efter omvexling.? Beatrice gaf icke nåzot svar. Jag önskar att du vore myndig.4 (Forts. följer).