En sådan förening — som på sätt och is blefve ett handelskompani, dock utan rivilegier och utan band — ssulle på de rter, som befunnes lämpliga och hvilka ill en början borde vara blott nägra få, itvalda med mycken omtanka, etablera genturer, som kunde bedrifva sjelfständiga ffärer på samma gång de tjensde föreninsen. Dessa agenter skulle vara skyldige utt till moderlandet insända noggranna upp-. vifter på beskaffenheten af de svenska eljer norska artiklar, som i det ena eller anIra landet hade utsigt till afsättning; de skulle uppköpa och hemskicka modeller till dylika artiklar, på samma gång de, genom nnehafvande profver, gjorde våra artiklar kända. De inskicka order på varor antingen för egen räkning eller för föreningens eller i kommission från producenten. Vidare kunde de emottaga order från hemlandet, genom föreningen eller oberoende af densamma (alltefter som det synes lämpligt att i ett blifvande reglemente stadga) uppå våra importartiklar. Ändtligen borde de gå skeppsrederierna tillhanda, i fråga om fartyg, som anlöpa deras orter, vid befraktningar, haverier, m. m. Sådana agenter hlelve, i sjelfva verket, tillika konsuler tör de nordiska länderna, något hvaraf vi äro i ganska stort behof på många platser, der man nu måste anställa såsom konsuler främlingar, hvilka ej ens känna ett ord af vårt språk. Men hvar finna personer vuxna sådana uppdrag? Vi förbise ej vigten af denna fråga, men kunna omöjligt anse densamma olöslig. Så synes det förslag ganska godt, att de unge män, hvilka kunde ega håg och fallenhet för en sådan verksamhet, först finge genomgå ett par års kurs på ett aktadt handelskontor å den plats, der de sedermera skulle etableras. — Likaledes synes den tanken vara förtjent af all uppmärksamhet, att man till en början utsände resande agenter till skilda orter, hvilka hemskickade sina rapporter och angåfvo de platser, som kunde synas lämpliga för grundande af en agentur. Allt detta tillkomme det en blifvande förening och dess direktion att närmare diskutera och afgöra, förvissade som vi äro, att regeringen ej skulle undandraga en sådan verksamhet sitt både moraliska och materiella understöd. Det finnes en särskild anledning att göra anspråk derpå. Befriade frän privilegiers och skyddstullars tvångströjor, skola snart en mängd af våra näringar börja kruftigt utveckla sig, hvilket också är vilkoret för deras existens. Denna ökade produktion kräfver dock afsättning, hwarförutan den snart mås:e åter inskränka sig och kanske gå under. Det gäller alltså här ett mycket stort allmänt intresse, hvarför staten ej kan vara främmande och allraminst sådana institutioner, som ha särskilda uppdrag i fråga om våra näringars förkofran, t. ex. kommerekolicgium m. fl. Särskildt tro vi, att hvad här blifvit sagdt bör behjertas med afseende å vår jerntillverkning. Alla tecken antyda, att denna är på väg att antaga mycket stora dimensio: ner, vilkoret för dess existens. Men på samma gång måste man vara betänkt på en utvidgning af den främmande markna: den, som nu lärer fyllas ganska snart när det gäller svenskt jern. — Helt visst skullc äfven mången annan nu tynande fabrika tion — till exempel papperstillverkninger — kunna vinna ökad afsättning och nyt lif, derest kraftiga steg toges att inför dess produkter på andra marknader, ty de finnes intet skäl, hvarföre vi ej skull kunna derutinnan täfla med hvilket anna land som helst. Såsom man känner, har den menivg gjor sig gällande, att den förening, som uti of van antydda syfte bildade sig, skulle var sammansatt af både svenskar och norrmän Sådana förbindelser skulle verka mycke godt för ett förtroligare förlällande mellar båda folken, hvarefter båda denna tid upp. riktigt sträfva.?