Aftonbladet – 7 september 1865, sida 2

Ut MMM slutligen var saken uppgjord; och sedan mr servoise hade erhållit lämplig säkerhet, för len händelsens skull att hans son skulle omcomma vid en sammanstötning på jernväg :ller på något annat sätt — ty han var icke hans arfving och mäste vakta sig moten så obehaglig tillfällighet — tog han afsked af onom med frikosuiga försäkringar om sin aderliga tillgitvenhet. Samma dag som Antony Gervoise reste, började mr Gervoise den attack, som skulle sluta med Beatrices nederlag. Med Bearice sjelf vågade han icke tala om saken, utan beslöt att nöja sig med att öppna sitt hjerta för sin fru. Under många är hade den stackars mrs Gervoise icke kommit längre in till terrassen utanför huset. Dersatt hon vid vackert väder, och der satt Beatrice bredvid henne så mycket hon kunde. Men ingdomen behöfver rörelse; och ehuru hon sällan var länce borta, lemnade Beatrice vanligen sin mor på morgonen för att gå it i trädgården, och på aftonen för att promenera i den stora ståtliga och högtidliga illen, som var en af Carnoosies skönheter. denna all gick Bestrice i detta ögonblick och spatserade. Hon hade nyss skilts från Antony, som hade sagt henne ett sorgset och ödmjukt farväl, och hon kände sig på en gång medlidsamt och välvilligt stämd mot honom. 4Jag skulle önska att han ville bli en god menniska, tänkte hon, och att han blefve redlig och sanningsälskande. Hans far är n orm — en samvetslös orm, lika låg som ;rym, en varelse skapad att kräla och stinga. Men det finnes någonting bättre hos Antony — inte mycket, men dock något. Dessutom håller han af mig på sitt vis, och hur stygg jag än är mot bonom, kommer han dock alltid tillbaka till mig. Jag skulle önska att