Aftonbladet – 6 september 1865, sida 3

oberoende. Utan oberoende i afseende på penningar är du icke en gång andligt fri; men om du är oberoende, skall du, äfven om du skaffar dig ditt oberoende genom en sysselsättning som förefaller dig såsom ett slafveri, alltid ha några timmar på dygnet öfriga för den sysselsättning, hvaruti du finner din glädje. Denna anmärkning gäller i fullaste målt dem, som önska att utmärka sig inom litteraturen. Det är min tunga lott att icke sällan mottaga meddelanden från unge män. som af sitt yrke bindas vid disken och af sin fallenhet dragas till parnassen, och in nehållet af dessa opåkallade meddelanden är oföränderligen detta: ?Jag förtjenar så och så mycket i veckan genom ett simpelt och obehagligt yrke: men min själ är upphöjd öfver det futtiga. Läs vidfogade manu kript. Tycker ni inte att det är någon förtjenst deruti? Skulle jag inte kunna göra lycka såsom författare: Jag har haft svårigheter att öfvervinna — detsamma hade Burns! Jag kan ej berömms mig af någon lärd bildning och har icke haft tid att sjelf förvärfva mig kunskaper: men det oaktadt...? c. c., hvilket all vänder sig omkring samma fråga: ?Då jag icke duger till att vara lärling, månne jag ej skulle duga till författare? Efter som jag inte haft nog förstånd, ihärdighet och viljekraft att utmärka mig såsom hattmakare, skräddare, slagtare eller bagare, skulle jag inte möjligen kunna bli en Walter Scott eller Byron ?? Det tjenar ingenting till att vända sig till mig i detta fall. De må vara goda eller dåliga, dessa med svårigheter kämpande snillens produkter, som sålunda läggas framför mig, an mitt svar såsom hederlig karl endast bli: Tilldess du blifvit oberoende, bör du stanna vid det yrke, som tillförsäkrar dig något hvaraf du kan skapa dig oberoende. Egna dig med hela din själ och hela din kraft åt detta yrke. Vore jag hattmakare, skräddare, slagtare eller bagare, skulle jag anse mitt yrke såsom det bästa af alla och egna det mina bästa krafter. Skafla dig först oberoende och blif sedan en Byron eller en Scott, om du kan.? Oberoendet, rättigheten och förmågan att följa din andes maning utan fruktan för rättsbetjenter eller utslag, bör vara ditt första, orubbliga mål. För att uppnå oberoende måste du ställa dina utgifter så att du ger ut mindre än du har eller förtjenar. Låt detta bli dig en oafvislig regel. Jag känner ingen bättre. Lägg ihop något för hvarje år, vore det ock endast en riksdaler. En besparad, ograverad riksdaler är ett qvitto på alla det förflutnas skulder, och du går med lätt fot och lätt hjerta framtiden till mötes. — Men huru skall jag kunna spara och lägga ihop?4 säger du och en hvar annan, hvars behof äro större än hans tillgångar. Svaret är klart och tydligt: Kan du inte öka dina inkomster, så inskränk dina behof.4 Hvarje skicklig arbetare med godt rykte kan förtjena så mycket att han icke behöfver svälta, och ännu itet till, utom det blott och bart nödtorf tiga, och likväl lider mången skicklig arbetare mer af brist och nöd än den okunnige daglönaren på landet. Och hvarför? Jo, derför att han uppmuntrar behof, som öfverstiga hans tillgängar. Den, som har trehundra pund om året och lefver upp denna inkomst, klagar med skäl öfver fattigdom; men om han icke lefver upp mer än tvåhundrafemti om året, är an jemförelsevis rik. — Ja, säger fineten, men jag måste ha det eller det, om precist kostar de der femti punden, som i vill att jag skulle spara — jag måste rara fin.4 Hvarför detta måste? För att visst folk ska respektera dig? Var öfverygad, att man skall respektera dig vida vögre, om du har ett saldo af femti pund 108 din bankir, än om du har den der silfertkannan eller den der peruketocken till etjent med — sockertoppsknapparna. — Men4, säger faderskärleken, jag måste örja för min sons undervisning, och de emti pund, som jag skulle lägga ihop af nina inkomster, äro just hvad hans underisning kostar. Förhåller det sig verklien sä? Kunna alla skollärare i Europa ära honom något vackrare, än ädel sparamhet och glad sjelfförsakelse? Aro de emti punden verkligen den summa, som sossens skolgång kostar, och kan du icke igga ihop mer af dina öfriga tvåhundraemti pund, så spar och lägg ihop under ett r och låt gossen under deita är studera emma, genom att se huru gerna I alla spaen åt honom, och året derpå är då skolången den present, som I alla — far, mor ch syster — medelst många små sjelfförakelser satt er i stånd att göra er gosse. ir han nu en gosse med godt hjerta, en osse sådan som så omtänksamma föräldrar ästan alltid uppfostra, skall han börja sin kolgång med det fasta beslut, att ersätta r alla de försakelser som han sett dem, vilka han älskar, bära för hans skull. Du torde invända, att det i verkligheten ommer på ett ut, efter som skolgången ortfar, och du nästa år likaledes måste nida och spara för de femtio pundens skull. Jet är nog sannt; men det är den stora kilnaden, att du är ett år i förskott med umman ; och sedan du redan vant dig att para, torde du möjligen upptäcka något: era, som kan tåla vid en inskränkning. : Jen, som har spart och lagt ihop under ett r, finner säkerheten, nöjet och stoltheten eröfver vara en så stor njutning, att han kall skärpa sin uppfinningsgäfva för att unna fortsätta dermed. Lägg ihop, lägg wop! Hvad utgör staternas kapital? Hopparade penningar, ingenting annat. Hvaren stater eller menniskor äro betryggade ot ödet, om de icke kunna hitta på ett ystem, hvarigenom de gifva ut mindre än e taga in: och då ett sådant system en ång väl blifvit -grundadt, huru hastigt äxer icke då kapitalet, hvilka hjelpkällor tvecklas icke efterhand? I denna enda rundsats ligger hemligheten af Englands torhet! Finner du det ovärdigt att ge ut IA frn In? NTA kd