Aftonbladet – 5 september 1865, sida 3

ss I hviskande stämma, och hans laster utskri ker han med hela kraften af sina lungor at! Men handhafvandet af penningar är ji 3. Jen konst? Ja visst, men hvad vi kalla er ri I konst, betyder en utveerling och icke et 1: I försämrande af något som redan existerar II naturen, och konstnären kan endast derige IInom utveckla sin konst, att han hos sig eI sjelf utvecklar de egenskaper, som konster is lar honom kräfver. Men nu är handhafvan. is) det af penningar i många afseenden det å samma som haudhafvandet af det egna jaget. etlOm himmelen hade skänkt hvarje menni er ska sju skyddsenglar, skulle åtminstone fem 1. laf dem finnas dag och natt vaka öfver hans fickor. Om den första regeln för konsten all p ) handtera penningar måste alla läsare stäm. ma öfverens. Den säger med tre ord : ?Fasa för skuld.? Vårda, omhulda, borthåna aldrig den nyttiga fasan för skuld. Personlig frihet är det allt annat ötvervägande vilkoret för mensklig värdighet och lycka. Mannen sätter sin tl ställning såsom fri medborgare på spel samt I försnillar en sädans dygder, i den mån som rihan vänjer sina tankar att utan oro och blygsel betrakta sitt försjunkande i gäldenvärens träldom. Skuld är för menniskan detsamma som ormen är för fogeln: dess öga förtrollar, dess ande förgiftar, dess ringlar krossa senor och knotor, dess gap är den skonslösu grafven. Om du hånar min bild, om du gör narr af den sanning . ) den innehåller, kan du lika gerna läta bli att göra dig vidare omak för att lära huru du skall handtera dina penningar. Betrakta -Idig då som dömd; vandra din väg med I lätta och spänstiga steg; vägen är beqväm — så äro alla vägar som bära till underjorden. Men om, medan jag skrifver, ditt hjerta, troget mandoms instinkt, ger ett återljud al mina ord; om du säger: ?medgilves; det ni kallar första regeln för handhafvandet af penningar anser jug ännu mer obetingadt såsom ett nödvändigt vilkor för frihet och redbarhet, så skrid fram på din ) bana med den fasta tillförsigt, att, huru den Jän bugtar och slingrar sig, för den dock städse uppåt. Du ser endast ärans tempel; men straxt bakom detta är lyckans. Du skall gå genom det ena in i det andra. ) Men?, euckar den obeslutsamme yng, ling, som ormens öga redan förtrollat, ?det är för ingen del så lätt att hålla sig fri från skuld, som att skrifva varningar för att komma deruti.? Lätt att hålla sig fri från skuld! Nej, det är det visst icke. Ingenting af hvad som i lifvet är värdt ansträngning är lätt. Tror du dig kunna lära dig de första sex böckerna i Euclides medelst inspiration? Kunde du komma öfver det problem i, förI sta buken, som i dagligt tal kallas Asnebryggan?, utan en suck af trötihet? Kan du se tillbaka på de första med multiplikationstabellen, regula di tri och latinska grammatikan förbundna lidanden utan ett hfligt minne af det ögonblick, då du rent af gaf tapt och sade: ?Deta öfvergår mensklig förmåga?? Även vid de mest angenäma företag mäste vi anstränga 0ss, om vi vilja vinna framgång. Vi äro alla Adams barn. Hvad vi odla på jorden, intill dess vi åter finna vägen till Eden, måste vi förvärfva oss i vårt anletes eller vår hjernas svett. Icke en gång Sybariten kunde ligga i maklighet på sin rosenbädd; äfven han måste göra en viss ansträngning, ty endast hans egen hand kunde jemna det rosenblad, som skafde hans hud. Hvarje föremål under solen afspeglar en svårighet på jorden. Hvarje här, säger den präktige Publius Syrus, hvars gamla versfragI menter uppväga hela samlingar moderna komedier — ?hvarje hår kastar sin skugga.? Men tänk, unge man, på det mäl jag ställer framför dig och blygs öfver öggelh om du ännu fortfarande suckar: Det är lätt att predika, men icke lätt att verkställa !? Jag har ingen fördel af att predika; du deremot en ofantlig fördel af att verkställa. Om icke detta mäl uppnås, har ditt hjerta ingen frid, din härd ingen trygghet. Bjelfva ditt samvete låter dag och natt en dörr stå öppen för frestaren; dag och natt stjäla sig hviskningar, som råda till brottsliga handlingar, in i den skuldsattes öra. För några få år tillbaka beundrade du en ansedd mans växande framgång. Hvar är han nu? På de anklagades bänk, i fängelse eller på fångskeppei. Huru, den rike bankir, hvars bordssiltver bländade furstar? Eller denne grossör, som åkte efter sin fullblodshäst till kontoret? Ja, just densamme. Och hans brott? Svek och bedrägeri. Men hvilken ond ande kunde väl förleda en så ansedd man till en så skamlig handling? Jag känner icke den onde andens namn, men orsaken till brottet kan du få höra af den olycklige sjelf. Fråga honom, och han svarar: Jag råkade i skuld — det fanns ingen annan utväg derntur än den jag tog — till de anklagades bänk, till fängelset eller fångskeppet !? Lätt att hålla sig fri från skuld! Nej, min unge vän, det är svårt. Om du är rik, säger den förekommande köpmannen: ?Betala när det faller er lögligt.? Dina inkomster eller det du får af din far inflyta icke förr än om tre månader, och under tiden kan din börs icke skaffa dig någon behaglig . last eller oskyldig lyx, som för den rikel arftagaren antager utseende af en nödvändighetsvara; en intagande umgängesvän, som ingen vet hvad han lefver utaf, men som lelver lika fint som någon, presenterar för dig en hygglig varelse, mjuk och slät som en katt och med stålklor inuti de lena sammetstassarne; hans sätt är artigt och behagligt, hans yrke -— ocker! bu behöfver penningarne på tre månader, Hvarför säga tre? Ditt namn under en revers på sex månader, och lasten eller lyxartikeln är. din innan timmen är ute! ÖOnesligen är det en lätt sak att sätta ditt namn på re-l. versen. Och vips är du iskuld — den onde anden har dig inskrifven i sin bok. Om du är fattig, men ditt rykte ännu utan fläck, är ditt rykte en egendom, på hvilken du kan låna en obetydlighet; men om du lånar på ditt goda nämnoch rykte, an 8 Ba dat data aa na. fLAVE AA 2 a e P