Aftonbladet – 5 september 1865, sida 2

lerskan, var ödmjuk och blyg; och mr Scot, hvars stränga min icke synnerligt för mildrades, nedlät sig att gifva henne si arm och förde henne upp till galleriet, uta att säga ett ord. Kommer ni inte med in, mrs Scot? frågade mrs Gervoise i bedjande ton, son om hon varit rädd att vara allena med mi Gervoise. Nej, jag får lof att gå ned och se on porslinssamlingen?, lät det korta svaret. Mrs Gervoise suckade och trädde in galleriet. Hon stängde icke dörren efter sig. och medan mrs Scot såg om porslinssam. lingen, såsom hon kallade det, kunde hor höra hvad som sades derinne. Porslinet å Carnoosie var för mrs Scot hvad taf orna voro för mr Gervoise. Långt tillbaks i tiden hade det funnits en Carnoosie, som hade hedrat Asien och indiska oceanen med talrika visiter. Från dessa aflägsna trakter hade han fört hem med sig åtskilliga sällsamma skatter — hedniska afgudabilder, skurna i gult elfenben, som sutto med benen i kors, hade tre ansigten och mänga händer. Dessa bevarades i ett stort lackeradt skåp, på hvars yttre hyllor och kranslister stod en liten, men dyrbar samling af gammalt äkta parslin. Denna var mrs Scots förtjusning. Hon var emellertid icke endast förtjust i de läckra, genomskinliga kopparne och faten, utan äfven och framför allt annat i ett par ohyggliga, gigantiska drakar, i grönt och guld, hvilka, enär de voro för stora för att stå på skåphyllorna, voro placerade på golfvet framför skåpet, såsom tvenne ohyggliga vaktare af något förtrolladt slott. Mrs Scot hade fattat ett slags moderlig ömhet för dessa tvenne vidunder. Deras stora, hornaktiga hufvuden, ofantliga kroppar och fjällbetäckta stjertar