Aftonbladet – 4 september 1865, sida 3

Också ett rättegångssätt. Vi hafva på sednare tider fått vara vittnen till ett spegelfäkteri, som uppförts i storartad skala med rättvisan, och det vore verkligen ej underligt, om den allvarsamma gudinnan började vantrifvas i ett land, der hon blifver föremål för sådana komedier och narraktiga upptåg. Då vi icke vilja klandra utan att på samma ång anföra skäl för vårt klander, måste vi gå tillbaka till rättegångsförhandlingarne, som höllos efter de s. k. marsoroligheterna. Som man vet blefvo, under dessa sorgligt ryktbara dagar, hundratals af Stockholms fredliga invånare slagne och förfördelade af ordningens upprätthållare. Större och mindre afdelningar af polisstykan rusade, under anföramde af polismästare, polisfiskaler och kommissarier genom gatorna, och de idrotter, som utfördes under denna vilda framfart, äro :för Stockholms allmänhet allt för väl bekantta. Någon tid efteråt had lagarne ändtligen skaffat sig så mycket gehör att det blef fråga om att anställa en allvarsam räfst med väldsverkarne. Men de mått och steg, som för detta ändamåäål vidtogos af vederbörande, äro i sanning till den grad komiska att de förtjena ännu en gång i minnet återkallas. Man underlät nemligen att låta hvar och en af ledarne noga göra redo för alla de förbrytelser, som begingos af den under honom stående polisstyrkan, samt att genom stränga och allvarsamma konfrontationsförhör mellan anförarne och de underordnade söka att så mycket som möjligt erhälla kännedom om alla de af konstaplarne begångua vald, samt om och i hvad mån anförarne genom sina befallningar dertill varit orsaken eller desamma stillatigande bevittnat. Denna undersökning, som naturligtvis icke skulle förts af någon polistjensteman, utan af en särskildt tillförordnad skicklig jurist, så at man kunnat ega någon garanti för att icke väld och partiskhet ledt densamma, hade utan tvi!vel lagt i dagen en massa af polistjenstemännen begångna förbrytelser och våldegerningar, hvilka nu blifvit för alltid nedmyllade, Hvilken ofamtlig lättnad hade icke derigenom beredt:s den förfördelade allmänheten i dess försök watt få reda, på våldsverkarne samt befordra dem till laga näpst, Flera af de vid rådhusrätten handlagda mål hade då Ihelt säkert fått en annan utgång. Men hvilka enfaldiga åtgärder blefvo icke i stället vidtagna! Då polismästaren, af helt naturliga skäl, ej sjelf kunde leda ransakningen, öfverlemnas detta vigtiga värt åt en annan af de högre polistjenstemännen och undersökningen ledes också följaktligen så, att den enpdast behandlar de af allmänheten begångna oordningar, men blir nästan alldeles utan resultat rörande de af polisen begångna brott. Åt den förlördelade medborgaren öfverlemnades att efter bästa förmåga, så godt hvar och en kunde, söka reda på dem bland poliskonstaplarne, som misshandlat honom, samt förete de bevis derom, som han förmådde anskaffa. Det behöfver knappt erinras att detta skulle möta de störstta svårigheter, ja oftast blifva hardt när omföjligt, alldenstund misshandlingarne begimgos nattetid och af en skara polistjenstemäm, alla iklädde lika uniform. Också kundee endast ett obetydligt fåtal af våldsverkarrne dragas inför domstol och då dessa nekaade, gingo fleia fria, andra fingo obetydligga straff. Den rättmättiga harmen öfver de begångna våldsgerningarrne växte visserligen till den storlek och viidd att polischefen slutligen