Aftonbladet – 4 september 1865, sida 2

su vote tt RR ; otrolig summa. elllt BV H MUUTSAGLISUGL MFOICSL uppr ig af krut förefinnes; secan skadan skett, r det försent att tänka derpå. — Koleran. Med anledning af en notis m kolerans behandling medelst ympning ned Quassia, meddelar en tysk tidning nejansiående utdrag af ett bref från dostor julius Althaus i London, hrsri det heter: ?Kolerans behandling har lemnat så obeydliga resultater, endast derför att det, inder det tillstånd, hvari magen och tarmsanalen befinna sig i denna sjukdom, var omöjligt att införa verksanma läkemedel i blo et. Alltsedan 1859 ega vi emellertid I den af dr Alex. Wood i Edinburgh uppfunna metoden af läkeniedels insprutning under huden ett förträffligt medel, att utan magens biträde bringa sidana i direkt beröring med blodet: och derigenom med alla öfriga organer. Ifrägavarande operation och den dertill erforderlga apparaten äro mycket enkla. Den setnare består af en graderad glasspruta, hvai fastskrufvas ett tramtill spetsigt guldrö, Man fyller nu eprntan med en koncerrerad lösning af verksamma substanser, låsom Morphium, Chinin, Atropin e. d., insäcker derpå spetsen af guldröret genom hyden i den derunder befintliga ceillväfnaden och insprutar alltefter omständigheterna 5, 5 å 10 aroppar af lösningen, som då genast öfvergår i blodmassan och med störstasäkerhet och skyndsamhet framkallar ifrägevarande läkemedels bekanta verkningar. — Hittills har man på detta sätt med framgång behandlat åtskilliga sjukdomar, och jag har längesedan hos Royal Medico-Chirurgical Society of London antydt, att denna metod utan tvitvel kommer att vinna en vidstrickt användning, i händelse vi änyo bli hemsökta af koleran. Jag är öfvertygad om att en inspratning af 16 gran Morphium och 3 gran Chirin skulle ästadkomma en nästan omedelbar lycklig verkan i ett kolerafall. Sjelf ämnar jag utes.utande på detta sätt bebandla koleran, om den utbryter i London, och jag hoppas att derigenom bekämpa den på ett sätt, som skall beröfva den en god del af den förfärliga karakter, den hittills egt.? — En gammal veteran. Genom generalen sir George Browns död har England förlorat en af sina tappraste krigare. Redan såsom 16 års gosse och ännu såsom 65 ärs gubbe har han trotsat de fiendtliga kulorna. Han deltog i hela det spanska kriget; vid Talavera blef han sårad; vid stormningen af Badajos var han bland de främsta: vid Fuentes dOnor, San Sebastian, Sala-manca, Vittoria, Toulouse och i många: andra slag och träftningar har han stridit. Såsom major åtföljde han general Ross på expeditionen till Amerika och deltog i slaget vid Bladensburg samt i Washingtons eröfring. Men den nu lefvande generutionen känner sir George Brown företräde svis såsom befälbafvare för den lätta divisionen i Krimkriget; hon minnes, huru han kämpade sig uppför höjderna vid Alma, luru han vid lokerman blef sårad, huru han den 18 Juni 1855 ledde den likväl misslyckade stormningen af Redan och sedermera kommenderade expeditionen till Azowska sjön. I April 1856 erhöll han full generalsrang, för utmärkta tjenster i fält? ; är 1860 fick han befälet öfver trupperna i Irland. Den åldrige hjelten afled i sitt förlelsehus Linkwood, vid Elgin i Skotland, 75 år gammal. — Rikt arf. Under de sednaste åren af förra århundradet, då den ryktbare Tippo Sahib stupade vid BSeringapatnam, befann sig i ett ar de engelska regementena som deltogo i bataljen, en soldat som var född i Bury St. Edmonds (engelska grefskapet Suffolkshixe) och som af kamraterna ansägs. ha stupet. Detta var emellertid icke hän-delsen: h n hade hufvudsakligen bidragit till 2tt rädda lifvet på en af de vid Tippo Sabibs hof anställda damer och af tacksaruhe: mot sin räddare hade hon förmått ho7.om att fly med sig till det inre af lundet, der hennes fader lemnade sitt samtycke till I hennes giftermål med den unge soldaten, dock på det vilkor, att han antog landets religion. Vår hjelte gick in härpå, äktade den unga damen, som var arfvinge till stora rikedomar, och lefde mänga är i lyckligt äktenskap med henre. Men döden bortkallade först fadern och sedan dotiern och lemnade den förut alldeles obewedlade soldaten i besittning af en indisk. nabobs skatter. Under tiden hade hans, slägtingar ofta frågat efter honom i krig.ministeriet, men alltid fått samma svar: att han hörde till de saknade och efter ll anledning var dödSlutligen närmade sig också vår hjeltes sista .Istund och som han ej hade nägra barn och icke heller några slö.gtingar i Östindien, insatte han i sitt testamente sin äldsta syster och hennes barn at mankön till universalarfvinge. . Denna omständighet har nyligen kommit i dagen genom ett af en Londonfirma gjordt: tillkärnagifvande i tidningarne, i hvilket den saknade soldatens arfvingar uppmanasg att gifva sig tillkänna. Det visar sig nu, att den närmaste arfvingen är en vandrande bokmänglare, som i flera år gått och sålt böcker i Suflolkoch Cambridgeshire. ör arfvets utfående lär det vara nödvändligt att arftagaren reser till Ostindien tör att legitimera sig, och ett stort enzelski handeishus har ätagit sig att bestrida alla omkostnaderna dervid. mot att det erhåliex en en f.erdedel af de ifrågavarande egendomarnes värde, hvilket lär stiga till en nästan — — Årbetsgifvare i stor skala. I en skrift af Blaikie, ?Heads and Hands in the World of Labour?, berättas, att antalet personer, som af sir M Peto. den hekante iernvävs