Aftonbladet – 4 september 1865, sida 2

de ramen till ett stort, solbelyst landskap, der studerandes tankfulla och allvarliga ges:alt med det gråa håret, som föll i tunga vågor kring det bleka, aftärda ansigtet, anslog Beatrices artistiska sinne såsom en lugn. men utsökt tafla. Mr Ray4, utbrast hon med andlös iiver jag måste teckna af er. Ni ser så bra ut och så gör äfven det här rummet. Min bror är vacker! sade miss Ra) med varm ömhet; och rummet är också vackert4, tillade hon helt naivt. Mr Ray log, räckte ut handen och drog Beatrice intill sig. Hvad har ni gjort, min söta Beatrice? frågade han ömt. Beatrice svarade icke; hennes anlete ficl ett mörkt uttryck, ty hon såg miss Jamesor komma in genom trädgårdsporten, och hor kunde knappast dölja sin förtrytelse. Mei hon hade från sin tidiga barndom gjor: si till en regel att icke beklaga sig för någon och om mr Ray också var hennes vän, si var han det dock icke i ordets förtrolig mening. Han visste ingenting, och Beatrice sade honom ingenting. Dermed vilja vi likvä icke säga, att han var okunnig om att mis: Jameson icke var i hanslärjunges smak, likson att han sjelf icke var i denna dams smak men han hade aldrig frågat efter orsakei till Beatrices motvilja, och miss Jameson förlät han. Det var en svartsjuka, son följde af hennes ställning och var helt na turlig, och om hon nu följde Beat.ice s tätt i hälarne, så var det endast denna na turliga och oförlåtliga svachet som förd henne dit. Han helsade derför vänligt oci artigt på henne. Miss Jameson kastade e rädd och förstulen blick på Beatrice, sor stod der sträng och allvarlig, och sade me en viss brådska: