— Om handelstraktaternas inflytande ytisur tidningen Iuternational i en artikel bia uvvat följande: Knappast fem är ha förflutit sedan frihandelns fruktbara principer för första gängen praktis.t tillämpades senom den enge trunska traktaten, och redan ha nästan alla Europas nationer, påverkade af det stora exemplet, den ena efter den andra förenat sig med Frankrike genom dylika traktater. Belgien, Preussen och de mindre tycka staterna, hansestäderna, Sverge och Norge, Nederländerna, Schweiz, Italien och slutligen ätven Spanien, ha samtyckt att undanrödja de kommersiella skrausor, som skilde dem från Frankrike och hindrade utvexlingen ef deras egna produkter med produktionen från denna stora medelpunkt för kon sumtion och produktion. Endast två stater Österrike och Rysslund, ha hittills blil olerörda al den rördse, som nar dragit alla de andra staterna med sig. Men deras egna välförstådda intressen skola ej längre medgifva dem att bibehålla en isolerad ställ uing. Älven de skola gitva efter, om ej deras industri skall gå under genum en ödeläggande och demorr rande smychandel. I Österrike har Iribandeln opinionen för sig. Ryssland har så mänga produkter att utbyta mot de stora kommersiella nationernas, och dess ofantliga befolkning är i så siort behof af främmande produkter, att de föräldrade fördomarn. mäste vika. Frankrike, som förr hyllat ultraprotekt:onismen, har efterhand ölvergifvit den; men Frankrike har gått förs gugt tillväga: tullnedsättningarne ha skett gradvis, och denna försigtighet har kommit de andra staterna till godo. Det är denna omständighet som gjort, att de nästan alla först ingått traktater med Frankrike, innan de slutit 82 till England, hvars frihandelsgrundsatser och industriella framsteg i förstone afskräckt dem. Sålunda stär Frankrike nu, efter att så länge ha varit ett bälverk för det prohibitiva och ultraprotektionistiska systemet, för ögonblicket i spetsen för utvecklingen al det kommersiella systemet. Men huru stora de materiella fördelarne än äro — huru mycket mäktigare skall ej frihandelssystemet inverka på Iredens bibehållande? Ty hvilken välg-rning är vål större för folken än den att omöjliggöra dessa ödeläggaude krig, hvari de for uttömde sina skutter och sitt blod? När handelstraktaterna hafva blandat och sammansmält alla Europas intressen, och lärt dem, huru mycket den ena nationen har behof at den andra, — huru starka skola väl då de bevekelsegrunder kunna vara, som i framtiden förmå folken att ödelägga hvarandra?