Aftonbladet – 29 augusti 1865, sida 2

dygdig harm för hans egen skull. Nu hade det olyckligtvis händt att Gilbert hade sett alltsammans, och som han icke kunde besvara frågan efier mr Gervoises önskan, förblef han tyst. ?Var inte rädd, min gosse, tala sanningenX, fortfor mr Gervoise och fäste sina stora blå ögon på sin son. Säg ingenting annat än sanningen, min gosse.7 Gilbert hade också blå ögon, men stora, klara och ärliga. De mötte fadrens, utan tt ett spår af fruktan visade sig i dem, och gossen sade tydligt och bestämdt: Ni nöp verkligen Beatrice, min far.? Mr Gervoise vände sig triumferande om till mr Raby. ?Hörde ni, sir! Det kallar jag uppfostran, sir. Och då mr Gervoise förmodade tt mr Raby möjligen icke fullt uppfattade hans mening, tillade han: ?Jag har framför allt annat lärt den här gossen att tala sanning, sir, och ni hör honom. Han kan omöjligen tala osanning. Jag nöp verkligen Beatrice, men det skedde endast oc allenast för att få min son att gifva ett vackert prof på sin sanningskä.lek Hvad tänker ni om det, sir ?? Han såg härvid mr Raby rakt i ansigtet; men denne gaf icke något svar, utan fann hela uppträdet litet besynnerligt och foga öfverensstäimmande med sin smak. Mr Gervoise var för god för att vilja nödga honom att gifva ett svar, han vinkade deriör med handen åt Gilbert och Bestrice och sade: Gå nn och lek, barn?, och då han med detsamma gaf mr Raby en liten sakta knuff, tick han nämnde herre att röra sig i riktning fram mot Carnoosie. (Forts. följer.)