Mr Gervoise gick några steg tillbaka och såg genom de blänkande glasögonen be undrande på John. Det tycker jag om dig för4, sade han. Du är en rättfram, manlig engelsman. Dig tycker jag om, men jag maste ge mrs Scot en tillrättavisning. God afton, John.4 John gick och skrattade ondskefullt för sig sjelf; mr Gervoise stannade ensam qvar samt vandrade omkring och såg på taflorna, suckande öfver att han icke hade en Ralael. Klockan hade emellertid blitvit sju, cch mr Gervoise lemnade galleriet för att intaga den stärkaude måltid, om hvilken han hade gifvit order, på det att han mätte kunna :å kraft till det unsträngande arbetet att skrifva tretton bref, som skulle vidmakthålla hans vidsträckta relationer till Beatrices bästa. TRETTONDE KAPITLET. Precist tvenne dagar efter mr Gervoises återkomst till Carnoosie infann sig mr Raby derstädes. Han kom enligt aftal; öfverraskning blandade sig derför icke i mr Gervoises glädje. På denva glädje kunna vi icke tvifla, mr Gervvise uuryckte den dertill alliför högljudt. 3ä frisk och rask ni ser ut, sade han, då han 10g emot mr Raby nere på trappan. som ledde in i huset; och så jag längtat efter er! Det är iute en timma sedan jag sade till Giltert: Jag längtar riktigt efter mr Raby.4 Mr Grervoise vände sig om till sin son, som stod vid hans gidu i sällskap med Beatrice; men i stället för att bekräfta dessa vänliga ord, rodnade Gilbert och aflägsnede sig. sTEn blyg gosse, sade mr Gervoise leende och visade alla tänderna: en blyg