Aftonbladet – 25 augusti 1865, sida 3

pe Ba MN Rättegångsoch Polissaker. Åtalet mot polismästaren Wallenberg. Polismästaren Wallenberg har den 12 Augusti till Svea hofrätt iolemnat sin förklaring med anledning af advokatfiskalen Billberghs slnutpåståenden. Förklaringen, som stått att läsa i D. A. (det betalda), är af följande lydelse: Till K. M:ts och rikets Svea hofrätt! Efter erhållen del af de slutpåståenden hr advokatfiskalen T. A. Billberg den 24 nästl. Juli till k. hofrätten afgifvit uti det af hr justitiekaasleren mot mig anbefallda åtal för mitt för tarande under de i hufvudstaden den 6, 7 och 8 Mars 1864 timade oordningar och gatu-uppträden, får jag min slutförklaring i detta mål härmed vördsamligen afgifva: Uti slutpåståendet har först blifvit mig till last lagdt, att jag måndagen den 7 Mars på af: tonen, änskönt hr öfve.stathållaren till upploppets dämpande redan påkallat krigsmanskap; och folkmassorna derefter icke skulle begått våld eller yttrat hot, som innebar trängande fara. icke desto mindre och utan medgitvande af hr ötverståthållaren, strax efter det dennes reqvisition å militärstyrka afgått, anbefallt polisbetjeningen att medelst användande af sina tjenstebattonger skingra de trotsande folkhoparne, hvilket jemväl gått i verkställighet. De angifna faktiska förhållandena äro här riktiga och med alseende derå vill jag nu blott erinra: dels att den vid norra ändan af Norrbro befintliga folkhop, emot hvilken första anfallet gjordes, var så orolig och stojande att, äfven om den icke i samma ögonblick utöfvade någon direkt våldsamhet, den med skäl kunde :betaras skola, om den lemnades ostörd, gifva anledning till uppträden af svårare art, hvilket, 1 törening med den omständigheten att samma folkhop lade i dagen det fräckaste trots af hr öfverståv hållarens nyss förut, under åberopande af upprorslagen, gjorda uppmaning att skingras, vid påtöljd af strängare vålds användande, äfven töranledde mig att, på sätt vittnena i detta. f Il upplyst, yttra att strängare medel måste tillgripas ; och dels att den framgång detta första försök hade och den derigenom hos mig alstrade förhoppningen att kunna lyckas utan de svårare följder krigsmanskapets användande, enligt mitt förmenande, skulle komma att medföra, skingra massorna och göra slut på de eländiga uppträdena. föranledde den nu klandrade åtgärden. emot hvilken, då densamma, efter att hafva inom kort tid medtört åsyftad verkan. rapporterades tör hr ösverstäthåliaren, denne icke allenast icke hade någon ogillande anmärkning att framställa, utan sjelt, för händelse af wvordningarnes törnyande päföljande dag, anbefallde enahanda åtgärder. Eör att visa huru domaremakten, äfven den högsta, förut betraktat förhållandena vid tillfällen sådana som ifrågavarande, torde det tillåtas mig att här anföra några rader ur k. hoträttens den 8 Maj 1849 gilna, af K. M:t den 14 Februari 1850 fastställda utslag i det af dåvarande hr justitie-ombudsmannen mot dåvarande hr öfverståthållaren och den då tjenstgörande polismästaren anbefallda åtal för underlätenhet att i tid vidtaga åtgärder för dämpande af de i Mars 1848 utbrutna oroligheter. Der heter nemligen: emedan — — hvad emot hr frih. Sprengtporten och polismästaren Bergman är vordet anmärkt och åtaladt, angår endast sådana deras förfoganden och åtgärder till förekommande och dämpande af de oroliga uppträden, som den 18 Mars 1848 här i hufvudstaden sig yppat,. hvilkas ändamålsenlighet och wverksamhet wvarit ?beroende icke allenast pa hr frih. Sprengtportens och polismästaren Bergmans egen förmåga att förutse och beräkna inträffande händelser, utan Väfven och åtminstone i lika mått på tillfälliga och vexlunde infall hos en i upplopp stadd folkhoj pp) -—, etta domaremaktens erkännande af svårigheten, ja nära omöjligheten, att vid dylika tillfällen med full visshet på förhand beräkna den. rätta tidpunkten för hvarje åtgärd torde äfven innefatta befrielse från ansvar för det jag. som, vid ifrägavarande tilltälle omgitven af en stor del bland den då utkommenderade polispersonalen, befann mig gent emot en orolig, skränande och den strängaste uppmaning att å skiljas uppenbart trotsande tolkhop, som nyss förut på aj tonen begått våld på person och egendom, icke gaf mig tid att först skynda ned till vakten och fräga den sik der uppehållande öfverstäthållaren, om det tilläts mig att använda polispersonalen till folkets skingrande, utan i stället sjelf gat befallning om en åtgärd, som för ögonblicket syntes mig lika nödvändig som nyttig och ändamälsenlig. Då nu det disciplinfel, som i detta fall möjli en torde förmenas vara af mig begånget, både kan finna sin ursäkt uti de för handen varande omständigheterna och dessutom biifvit af den förman, emot hvilken det skulle hatva egt rum, gilladt och genom hans egna för påföljande dag anbefallda ordres nära nog bekräftadt; då upprorstagen tillåter saklöst utöfvande af det svåraste väld emot de deltagare uti till våld mot person och egendom ötvergånget upplopp. hvilka trotsa vederbörande myndighets befallning att skingra sig, såsom här var fallet; och då slutligen 1 sak samma befallning och enahenda åtgtird, gifven och vidtagen påttljantde