Aftonbladet – 25 augusti 1865, sida 2

stanna i Castelgarden tilldess resan fortsättes eller plats erhållits. 6:0) Skall personen fortsätta resan, är nödigt att ban har fullkomlig adress på den plats, hvartill han ämnar sig: ty en peison säger sig till exempel vilja hafva biljett till Handower, utan att veta staten, och som det finns i 5 eller 6 stater städer eller ställen af samma namn, kan lätt hända att han begär biljett till en plats, som är en 6 å 700 mil i motsatt riktning af den hvaråt han ämnade sig. 7:0) Vill emigrant ej utsätta sig för svårigheter och missledning, så bör han ej lyssna till några råd. löften eller anvisningar, komna från annat håll än The American Emigrant ComPan hvars redbarhet och uppriktiga afsigter äst kunna fattas af de vitsord Rev Henry Ward Beecher lemnar rörande dess bildande och dess vårdande af emigranter. Det af kapten Jeansson här ofvan citerade bref af Rev. Henry Ward Beecher är skrifvet till svensk-norska generalkonsuln Habicht i Newyork och dateradt den 26 Juni 1865. Vi återgifva ur detsamma följande: Med upprorets fullständiga kufvande och äterställandet af nationens myndighet i alla delar af landet, har den största svårigheten i fråga om emigrationen, nemligen fruktan för militärisk konskription, blifvit undanröjd, under det dörren öppnats för arbetare af alla slag och alla nationer att hitkomma, med trygghet att vinna anställning och skydd. Att stora skaror af emigranter från Europa skola begagna sig af de fördelar Amerikas förenta stater erbjuda, lider intet tvifvel, likasom jag finner det mycket sannolikt att många af edra landsmän, hr konsul, skola hitkomma. Låt mig försäkra eder, att de skola vara välkomna. Ett starkt, arbetsamt, hederligt folk, kunna de vara säkra på att erhålla goda daglöner och att slutligen betrygga sitt oberoende. De äro ett folk särskildt passande för detta land, och kunna, då de äro grufarbetare, smeder eller jordbrukare, icke komma till för stort antal. Brefskrifvaren talar härefter om de anordningar, som i Amerika sednast blifvit träffade till invandrares skydd och ledning, och yttrar rörande det i detta hänseende bildade emigrantkompaniet följande: Detta sällskap är, såsom ni sannolikt känner, sammansatt af män utaf den högsta ställning, af hvilka jag personligen känner flera och af hvilka några äro mina bästa vänner. Jag säger ej att deras ändamål är endast filantropiskt, men då de utföra ett stort och filantropiskt verk, så hafva de rundat detsamma på helt och hållet aflärsmessiga principer. Dessa herrar äro bland våra bästa affärsmän, och hvad de företaga skall helt visst blifva genomfördt. H; Beecher redogör närmare för sällskapets sätt att befrämja invandringen, genom att ställa sig i förbindelse med större arbetsgilvare samt genom att bereda invandrarne allehanda skydd och understöd, utan all ersättning, då sällskapet uttager denna ensamt af arbetsgifvaren. Brefvet slutar sålunda: Det ligger hvarken i sällskapets önskan eller intresse, att förleda till utvandring folk, som ej ba utsigt att slå sig ut här. Bref och ingitvelser af missnöjda emigranter skulle snart minska, om ej alldeles förstöra sällskapets inflytande i Europa. I allmänhet är det för ungt folk bättre att taga sig fram här än för äldre, hvilkas vanor äro för inrotade att kunna lämpas så lätt efter nya seder och förändrade förhallanden. Då familjer ämna sig ut, är det bättre. såvida de ej hafva någorlunda medel, att ett eller två af de äldre barnen, derest de äro af tillräcklig ålder. först bosätta sig och förbereda ett hem för de öfriga. — Emigrantens första år blir hans svåraste. Förndrade omständigheter. nödvändigheten att sätta sig in i ett nytt samhälle, den förlåtliga hemsjukan — göra det ej besynnerligt att han, under första året, sänder längtande blickar åter till fåderneslandet. Men med flit, måttlighet och sparsamhet, skola de fall blifva ytterst sällsynta då, efter några månader eller eit år, nykomlingen icke är mer än belåten med sin lott och med tramtidsutsigterna för sina barn. Förenta Staterna må väl kallas fattigmans Paradis. Henry Ward Beecher. Länstyrelsernas andra årsväxtberåttelse. Från Kristianstads län: Väderleken har, sedan första berättelsen aflgafs, i allmänhet varit gynnsam för vextligheten, i följd hvaraf och med hänseende till de i första berättelsen angifne förhällanden skörden synes komma att blifva: af råg under medelmåttig, af hvete medelmåttig, af korn och hafre medelmåttig, inom norra och södra Asbo samt Bjäre härader, men öfver medelmåttig i öfrige häraderne inom länet, af ärter, vicker och böner öfver medelmåttig inom Gerts, Albo och Willands härader, men deremot under medelmåttig i öfrige häraderne af länet, samt af potates, lin och hampa god. Höbergningen är nu slutad; och har skörden af såväl artificielt som naturligt gräs i allmänhet varit betydligt under medelmåttig. Riksdagsmannavalen. Borgareständet. Wimmerby har förenat sig med Westervik om handlanden C. F. Carlsson (enhälligt). Landssekreteraren. A. M. Bolinder har afpet sig riksdagsmannaskapet för Mariestad. Stockholms stadsfullmäktige sammanträdde i går eftermiddag xl. 5. för att företaga behandlifigen af, budgetsförslagen för hufvudstaden för nästkommande år. Efter någon diskussion stannade man vid det beslut i fråga om föredragningssättet. att man skulle uppnämna hvarje inkomstoch utgiftspost särskildt, då en hvar, som önskade göra anmärkning deremot, skulle framställa denna. Föredragningen började härefter med drätselrämndens första afdelnings utgiftsoch inkomststat för år 1866, slutande å en summa af 1.530.540 rår, hvari slutposten utgör tillskott som ertordras 310.000 rdr. Samma stat för år 1865 hut SN