ser mycket klen ut. Jag känner mig helt illamående.4 Ni ser inte sjuk ut, sir.? ?Gör jag inte det? Nå men hvad fattas miss Jameson, mrs Scot? Jag tyckte att hon säg klen ut. Jag hoppas att jag misstagit mig.? in ondskefull liflighet visade sig i mrs Scots anlete. Miss Jameson sofver ständigt sir; det är det enda som hon lider af, såvidt jag vet.? Hvad säger ni? Det måste jag tala med henne cm. För mycken sömn gör bara skada.? ?Hon sofver nu?, fortfor mrs Scot; hon sofver alltid. Det är mycket farligt och illa gjordt. Jag ska strax gå till henne. BSofver min dotter, miss Gvrdon, också 27 ?Nej, miss Gordon springer omkring som en liten vilde.? ?Ja, hon är en liten söt yrhätta, mrs Scot — jag vet det — det är bra, mrs Scot, det är bra.? Derpå lemnade mrs Scot rummet. Att gifva nyttiga råd och gifva dem så fort som möjligt var, sade mr Gervoise ofta, det bästa beviset på ett menniskovänligt hjerta. Han dröjde icke heller att utöfva denna visa regel och begaf sig genast till miss Jameson. Han fann henne i studerkammaren och — sofvande. Hon for helt förvirrad upp ur sin slummer, men mr Gervoise log och sade vänligt: 4Ingenting liknar sömnen, miss Jameson. Ni kommer ju ihåg hvad Shakspeare säger. Nå ja, det är detsamma, jag tror verkligen att jag glömt det. För öfrigt har jag kommit i affärer. Han drog en stol tätt intill hennes sida, och i det han betraktade henne helt vänligt och förtroligt, äterwg ban: