Aftonbladet – 23 augusti 1865, sida 2

No SVTs VEN UCS ldladlt, Y CIEHUSKAPSI societeten och dess ledamöter, så ock andra I myndigheter och personer, som dertill blifIT vit särskildt berätiigade, ega att, utan all ng, genast utfå ar dem införskrifna Jutländska arbeten. SE —— Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 19 Aug. För några dagar sedan ansåg man temligen allmänt såväl här som i Wien söndringen mellan Preussen och Österrike för lullkomligt ohjelplig; man vädjade redan till ett atgörande medelst vapen. Jag kunde dock för flera veckor sedan meddela er, att föga verklighet läg till grund för hela detta krigs skrän, och det har också blifvit så. Mötet i Salzburg undanrödjer ej afunden mellan de båda kabinetterna och medför icke heller någon lösning i frågan om hertigdömena, men det uppskjuter till ömsesidig belåtenhet konfliktens utgång, och detta kunde med lätthet förutses. På sista tiden var det just samma organer, hvilka bebådat en definitiv lösning af hertigdömsfrågan och som kort tid förut gjort så märkvärdigt mycket krigsalarm. I ytterligheterna ligger icke åt någotdera hållet det riktiga. Dagarne i Salzburg och Gastein skola förflyta utan att medföra någontmz väsentligt nytt. Blott och bart en ny reglering at det provisoriska tillståndet är att förvänta, i.genting mer eller mindre. Men man bör ej förbise, att fortfarandet med detta tillsvidareförhållande blott varit möjligt på grund af beslut, hvilka förändrat isynnerhet Österrikes ställning. För kabinettet i Berlin var det vid underhandlingarne i Gastein af högsta vigt att laga så, att freden i Wien, hvilken det österrikiska kabinettet gerna skulle ha lemnat ur sigte, åter finge fullt erkännande, och från fördraget i Wien ha också de båda kabinetterna ensamt utgått vid sina sista beslut. Detta fördrag sätter dem i stånd att helt och hållet förbise alla pretendenter och efter eget godtfinnande förfoga öfver hertigdömena. Den Bismarckska politiken begagnar fördraget i Wien till att gifva Preussen alltmera fast fot i Schlesw.g Holstein. Ingenting har kommit Bismarck mera till pass äs det provisoriska tillståndets förlängning. Säsom första och högsta rätt proklamerar Preussen nämnda fördrag, emedan det lemnuar de bäda innehafvarne det friaste spelrum. Man ärnar, såsom den officiösa frasen låter, dana lagliga förhällanden? i SchleswigHöislstein. Men härmed mena samherrskarne en tillämpning af de lagar, som äro i deras smak, hvaremot de stadganden i landets författning, hvilka t. ex. angå ettregelbnudet inkallande af ständerna, helt och hållet lemnas utan afseende. Hertigdömena ha alltsedan den preussik-österikiska ockupationen varit absolut rättslösa, ett viljelöst ting i Peröfrarnes? händer. Mays häktmng visar, att allt är möjligt. Skulle en preussisk eskort i morgon få order alt arrestera så och så många menniskor och föra dem till någon fästning, så finnes intet medel att skydda sig för våldet. De nya besluten i Gastein och Salzburg skola föga afhjelpa dessa förhållanden till fromma för schleswigholsteinarne, hvilkas hat till Bismarck i förbigående sagdt, är i ständig tillväxt. Om våra inre förhållanden är föga eller intet hugneligt att meddela. Regeringen umgås med planen att bakom kammarens rygg sätta sig i besittning af 30 millioner thaler, för att till trots för all opposition i landet kunna fortfara att regera obehindradt. Jag har redan omnämnt handelsministtrens operation med Köln-Mindenjernvägsbolaget, som för 30 millioner vill af regeringen köpa rättigheten att amorlera aktierna. Det ifrågavarande fördraget beröfvar staten rätten att småningom förvärfva ett jernbanenät, som just är det mest betydande i Preussen. Och detta fördrag ska I till en del träda i kraft i Oktober, således före kamrarnes sammankomst; en ganska farlig operation för ministeren såväl som ls för aktiernas egare; ty om landtdagen icke antager fördraget, så bli alla vederbörande med sin förmögenhet ansvariga för den skada, som derigenom uppstår för staten. Man kallar här denna tinansmanipulation en Bismarcks kupp, utförd efter hans gamla grundsats: SVi vaga penningar der de finnas.? Representanterna skola, enligt hvad framstäende medlemmar af kammaren försäkra mig, i intet fall antaga fördraget, och detta redan derför, att hvarje thaler, som de öfriga departementerna lemna från sig, tillfaller krigsministern, som dermed ytterligare verkställer den olagliga militär-reorganisationen. Denna reorganisation är årligen i behof af ansenliga utomordentliga tillskott, emedan den kostar mycket, mycket mera penningar, än regeringen tillstår; 73,000 man utöfver det lagli a antalet skola underhållas, och härtill kommer den dryga kostnaden för den nuvarande armåen. Då alla föreställningar att foga sig efter förhällandena och nedsätta anspråken för armen lemnas utan gebör, vet ingen menniska huru detta skall sluta. Finansministern måste alltjemt utfundera nya medel och utvägar att anskaffa penningar, och hittills har också verkligen tillräckligt deraf funnits. Men något godt slut kan denna hushållning ikväl icke få, och derföre skola valmännen, å länge den Bismareska regimen fortlar, litid endast skicka sådana representanter ill kammaren, som icke bevilja ett öre, om likt representanten Greist förklara reRS ler hvarje grof och knölig stam innesluter kraftigt lif, som hvarje vår förnyas, oc) KN FE I Sr S(