Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 3

Vergen, uronland och Island. rd UTRIKRS. TYSKLAND. då Genom afslutandet af öfverenskommelsen i Gastein, som numera enligt hvad vi känna I genom telegrammer, blifvit undertecknad af de allierade monarkerna i Saltzburg, börjar ett nytt uppslag i hertigdömenas inre historia, somicke ser ut att bli särdeles lofvande för det schlewig-holsteinska partiet. Tvärtom kan man säga att yxan nu sättes till roten. Af allt hvad man hittills erfarit, synes att Österrike åtminstone så till vida gifvit efter för Preussens bestämda fordringar, att kondominatet regleras på ett sätt, som utesluter det augustenburgska partiets passiva motstånd. Om sjeltva preiendenten och hans ministrar bli utvisade från Holstein vet man ännu icke säkert, dock är det ganska sannolikt. Måhända är prinsessan Adelheids och den yngre Augustenburgarens resa till Koburg redan att anse som ett förebud till familjens utvandring söderut. Börs.-Halle: vanligen väl underrättade wienerkorrespondent tror, att resultatet af förhandlingarne i Gastein skall på obehagligt sätt öfverraska hertigdömena och i hög grad svika de förhoppningar man hittills fästat vid Österrike. Prävan om hertigdömena är äpnu längt ifrån slut; med det provisoriska tillståndets förlängande har man icke kommit längre än till ?början af slutet. Saken är ingalunda afgjord efter Preussens önskan och icke heller har för hällandet mellan stormakterna blifvit bättr Genom den nu skedda delningen ha de båda bundsförvandterna gjort det förödmjukande erkännandet, att det öfverstiger deras krafter att bringa den slesvigholsteinska frågan till eti slutligt afgörande. Saken hade gått så långt, att Österrike endast egde valet melian ett krig, eller att uppgifva sina försök att genomföra en antipreussisk lösning af den slesvig-holsteinska frågan, och det har föredragit det sista alternativet. Kabinettet i Wien, som för åtta månader sedan förklarade, att det brådskade med ett slutligt afgörande, måste nu finna sig uti, att lösningen uppskjutes till en obestämd framtid. Men då äfven Preussen har sin behöriga andel i nämnda erkännande, så är öfverenskommelsen i Gastein i sjelfva verket en bankruttförklaring å de båda tyska stormakternas sida, och följden häraf kan icke bli någon annan, än alt lösningen af denna fråga, fastän tyskarne ständigt hänvisat på dess rent tyska karakter, endast kan ega rum genom en europeisk inblandning, hvarom det oekså på sednaste tiden talats åtskillist. a ITALIEN. Okandet af den påfliga armen skall ru vera definitivt afgjordt. Härom skrifves från Paris: Man känner nu något närmare rörande den påfliga regeringens plan att öka sin här. Dei följer af sig sjelit att denna åtgärd endast kan ha upprätthållandet af den inre ordningen till mål, och att det icke kan bli fråga om att den skulle aise gränsens försvarande mot Victor Emanuel. Den romerska hären består för närvarande, gendarmeriet inberäknadt, af omkring 9000 man, och det är regeringens alsigt att bringa upp den till 12,000 man, icke genom bildande af nya bataljoner, utan genom att komplettera kårerna för de redan beståenze truppafdelningarne. Denna åtgärd är af särskild politisk vigt, emedan den bevisar, att påfven icke betviflar att Rom kommer att utrymmas af fransmännen i December 1866 och i alla händelser ämnar söka på egen hand upprätthålla sin myndighet.? Från Florens skrifves den 15 Auvgusti: Ryktet om att ministrarne afrädt konungen alt begifva sig till Ancona och sjelf på ort och ställe skaffa den hj:lp som kan ästadkommas har icke minskat förbittringen mot kabinettet. Det lägre folket hade nemligen med eit vidskepelse lofvat sig underverk af Victor Emanuels personliga uppträdande i Ancona. SPANIEN. Från Madrid skrifves: ?En af de mest inflytelserika cheferna för det katolska partiet, drottningens privatsekreterare seftorFenorio, hade rest efter henne till Zaranz. Kneppast hade ministerpresidenten marsk ODonnel fått underrättelse derom, förrän han telegraferade till drottningen, att han ekulle inlemna sin afekedsansökan, om hon icke genast afskedade sekreteraren ur sin ljenst. Den i trångmål bragta drottningen mäste lofva att efterkomma marskalkens önskan. För öfrigt blir ministerpreeidenjens ställnipg med hvarje dag betänkligare.? En kättarebegrafning i Örebro 1738. Tiderna förändras. Under det man nu i Belgien, Italien och flerestädes ser sällska1er hildas com ha till ändamål att undan.