Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 2

Det var torgdag, och mrs Scot var alltid vid dåligt lynne på torgdagarne. Dessutom saknades tvenne bordsdukar, och mr Gervoise skulle utan tvifvel låta henne få betala dem. Då derför miss Jameson sade henne, att barnen önskade se rummen, sade mrs Scot i en temligen sträf ton: Nå, än sedan? Jo, Beatrice kan inte få se rummen, om ni inte låter oss få nycklarne, mrs Scot.s Mrs Jameson talade med en viss häftighet; hon var nemligen mycket rädd om sin värdighet. Med en misstänkt snabbhet visade sig ett fult leende på hushållerskans ansigte, och detta gällde Beatrice, till hvilken hon sade: Nycklarne ! Ja bevars, miss, de ligga här i korgen. Jag kan inte gå med er, men var god och tag vara på dem. YDet är mina nycklar, svarade Beatriee och ryckte till sig den lilla korgen. Derpå fattade hon Gilberts hand och hoppade ut ur rummet, följd af miss Jameson, hvars fladdrande garneringar i detta ögonblick svällde ut till sin fulia vidd. Den nedgående solens röda strålar belyste den stätliga salen på Carnoosie, och barnen, som voro trötta af sina lekar, stodo midt i rummet. Gossen lyfte upp de hvita öfverdregen för att bese möblerna. De voro förgyllda, och på karmarne och sitserna såg man damer med ofantligt smala lif och herrar med ofantligt vida frackar spatscra vid hvarandras sida i vissnade trädgårdar och se på barnen med sina perllika ögon. De liknade allesamman hvarandra, ty Georgarnes ärade samtida, som hade varit mästare för detta storartare arbete, hade dervid icke brytt sig om att anstränga sin fantasi. Samma herrar och damer spatserade oupp