Aftonbladet – 21 augusti 1865, sida 3

gar och bearbetniingar från vissa personer, som hoppades att i Lagrofie kunna samla ett betydande antal underskrifter under en rotest mot Italiems erkännande, ha dessa ikväl icke hittills erhållit mer än fem underskrifter. Enligt Epoca skall värdet af de kyrkogods, som komma att säljas, stiga till icke mindre än 2,500,000,000 francs. NORD-AMERIKA. Huru föga Förenta Staternas regering är benägen att afstå från sin neutrala hållning gentemot de krigförande partierna i Mexiko, kan skönjas af den till general Sheridan utfärdade ordern att afskeda och hemsända allt det hvita manskap i departementet Texas, som ban möjligen kan umbära. Om krigsministern hade anledning att tro, att man kunde befara en fiendtlig sammanstötning, så skulle han ej tänka på att blotta på trupper ett distrikt, hvars militärstyrka endast med stor möda skulle kunna rekryteras. Unionsgeneralerna ha öfverhufvudtaget fått bestämda order att iakttaga den strängaste neutralitet. Under sådana förhållanden kan man ej fästa synnerlig vigt vid ett föregifvet bref af den nämnde generalen, som ej har något datum, men innehåller en bestämd förklaring, att det mexikanska kejsardömet ej kan få ega bestånd. Hvad en aflägsen framtid kan medföra är emellertid icke lätt att profetera, ty nordstaterna kunna icke försona sig med tanken på en kejserlig granne, och de sympatier för franska invasionen, som under nbördeskriget gåfvo sig luft i sydstaterna, ha nu efter kriget förlorat grunden för sin illvaro. Striderna med vesterns indianer antaga ett hotande omfång, så aut krigsministern funnit nödigt att utsända starka truppafdelningar till gränsens försvarande mot fiendtliga ströftåg. Efter hvad de från vestern ingångna posterna berätta, ha nästan alla stammar, från Kaneda ända till Mexikanska viken, förbundit sig mot de hvita, för att på dem hämnas Cheyennernas grymma medfart. De vestliga indianernas antal skattas till öfver 300,000. I Minesota har striden redan börjat. Den 23 Juli ojorde 1000 indianer, af Sioux-, Cheyennoch Svartfot-stammarne, ett anfall på telegrafstationen femtio mil vester om Fort Luromic. Besättningen var icke mer än 200 man stark, men lyckades dock efter två dagars försvar af sitt blockhus drifva indianerna tillbaka. Dessa sednare ha nu förklarat, att de från detta ögonblick stänligt skola bekriga de hvita. För att belysa tillståndet i södern meddela vi här ett utdrag ur en korrespondens från Charleston af den 22 Juli: ?Det 165:te Newyorksregementet (Du:yeas-zuaverna) har på grund af de tallösa ohyggligbeter, hvilka dess soldater föröfvat mot fredliga negrer och för öppet myteri mot den kommenderande generalens befallning blifvit upplöst och afväpnadt. Gemenskapen har blifvit afemnad i Fort Sumter och officerarne i stadens kriminalfängelse. Zuaverna äro äkta Newyork-Pboys? af samma skrot och korn kom de, hvilka från den 13 till den 17 Juli 1863 beherrskade staden Newyork med eld och svärd. De ha här gjort sig en synaerlig ära af att tjena till verktyg åt sesessionistpackets ilska mot negrerna. Det förstås af sig sjelf att ?Copperheads? inorlen skola laga zuavernas parti. Alla unlerrätteiser från statens inre skildra de dervarande förhållandena såsom öfvermåttan röstlösa. Det är som om en jordbäfning nade hemsökt denna rebellionens härd. Plantageegare, köpmän och kapitalister ha lifvit tiggare; det finnes hvarken produkion eller handel, och många lida bokstaflisen af hunger. Detta är Shermans sak: så länge han förde krig, gjorde han det ;rundligt och icke såsom en barnlek. Om han icke hade på detta säst grasserdt i Georgia och Södra Carolina, så skulle Lees kapitulation säkerligen icke gjort slut vå kriget.?