Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 3

var död, hans barn utan invändning kommo i besittning af Carnoosies egendom; att icke någon menniska bestred ir Gervoises godmans skap och hans beslut att i egenskap af Beatrices förmyndare slå LE ned på Carnoosie, tilldess den unga blefve myndig; och som hon var mellan åtta och nio år, kunde man säga, att mr Gervoise en ganska lång tid skulle komma att bo på ett trefligt ställe och föra ett behagligt hf. Den tillfredsställelse, hvarmed den värde gentlemannen öfvervägde seken, delades icke af mrs Scot, som nu var beroende af hans godhet, och det var med hemlig förbittring och förtret som denna dam satt i sitt rum på Carnoosie och väntade på sin unga herrskarinnas ankomst. Det var ett trefligt rum och ett af de mest beqväma på hela Carnoosie; ty beqvämlighet var mrs Scots lefnadsregel, och detta rum syntes enkom inrättadt för långa, arbetssamma hvilotimmar. Skrifvordet var stort och ändamålsenlgt; här kunde många generationers räkenskaper få rum. De tunga gardinerna insläppte en grön dager från trädgården, något som utan tvifvel var särdeles nyttigt för mrs Scots ögon, som ansträngdes at de många siffrorna, Den höga läderbeklädda länstolen med sina breda ar mar var älven ett ypperligt hvilostöd för en trött rygg. Sjelfva pallen — det fanns endast en — såg inbjudande ut, liksom mat tan kändes mjuk och behaglig för fötterna: men ehuru detta rum länge hade verit hennes, och ehuru mr Gervoise ännu denna morgon hade skrivit till henne och underrättat henne om att det var mis: Beatrice Gordong önskan, att hon skulle-bibehålla sin nuvarande plats, var. mrs Scot likväl butter och missnöjd. (Forts)